November 28, 1945 - November 15, 2007

Citat Wikipedia:

"Azar Habib passed away in Lebanon of a heart attack on Thursday, November 15, 2007."

En hjälte har gått ur tiden. =/

Konversation - Anställning

Konversation idag mellan mig och flickan i Dalatrafiks kundservicetelefon:
Jag: Hej, hur många zoner är det mellan Borlänge och Insjön?
Hon: Hmmm, vänta få se...
Jag: Säg två.
Hon: Haha! Hmm.. Det är tre.
Jag: Ok, jag måste alltså betala 1000 kronor i månaden för att ta mig till jobbet?
Hon: Jajjamän.
Jag: Ok, då köper jag en bil. Tack!
Hon: Ok! Hejdå!

Jag ska inte köpa en bil till, åtminstone inte av den anledningen, men man blir lite sugen när de pungslår folk så. Nämnde jag att jag börjar jobba på Clas Ohlsonkatalogen på måndag?
Nämnde jag att "Han som tuggar med öppen mun dör" med Slagsmålsklubben troligtvis är den bästa låt dom gjort, två minuter in i låten?

Lördagsnöje

Tända ljus, PHP, CSS, Photoshop, Dreamweaver, Aurora (13%), söt flickvän, Macbook, Wacom Bamboo, Massive Attack. Kvällen är räddad.

Salty Dog

Colourlovers är en (otroligt slö) frän idé kan man nog säga. Användare på sidan får ladda upp sina egna färgpaletter. Eller bara swatches om man vill, alltså färgklickar. Sidan har en bra sökfunktion som gör det lätt att hitta matchande (eller inte) färger att basera t.ex en sida på. Riktigt kul.

Började ett mindre hemsides/blog-projekt idag, men om det blir något av med själva sidan hänger på otroligt större omständigheter än något annat.

Pillade även lite med wacomen idag för att se om jag fortfarande kan. Förhoppningsvis har jag roligare arbetstider snart så att jag får tid för livet och kan ta tag i såna här saker i mer än en halvtimme.

Salty dog heter denne karl och är en saltstänkt fransk fjollpirat från havets botten. Han är här för att återta sin eyeliner och sin plattång. Han baseras på färgpaletten tea and cupcake från colourlovers.

Från och meeeed... NU!

Från och meeeeeed... NU! är Borlänges S-politiker bloggare. Som av ett trollslag vaknade samtliga en morgon med nya insikter när det gäller filosofin om det öppna samhället och transparent uppbyggnad av makten. "VI MÅSTE BLOGGA!" skrek de när de vaknade upp ur en svettig mardröm om att lämnas i vägrenen, omkörda av IT-samhället. I linje med att alla mediatyper smälter samman (tv-kanaler som är webportaler, tidningar som är internet-tv-kanaler) äntrar nu politiken samma scen. Jag kan bara föreställa mig hur mötet såg ut när tio gubbar i flanellskjorta eller kavaj välkomnar ombudsmannen dagen därpå. "Nu är det dags! Nu tar vi steget ut i cyberspace! Alla s-besserwissers skall nu introduceras till det fenomen de bör känna sig som hemma i: Blogosfären".

Detta grundmurar bara min tidigare åsikt om Web 2.0 och allmogens intåg i informationssamhället. Låt oss välkomna våra nya rekryter till den nya världen med öppna armar, och förlåt dem deras nybörjarmisstag, såsom ock de förlåta oss våra röster på Piratpartiet.

(Och nej, jag orkar inte rita ordentliga pratbubblor den här gången.)

Pippin

Sådärja, nu är lilla pippin med också, efter lite slagsmål med bloggers fulkod. Den är inte optimalt placerad än, men det kommer när jag orkar göra om allt igen..

Paradigmskifte, ett fint ord

Det sker ett underligt paradigmskifte*. Vanligt folk utan teknikintresse har börjat använda sidor som Facebook, och tycker om det! Folk man aldrig hade sett på någon annan sida finns nu i en stor del av fallen tillgängliga på Facebook.
Sidor som Facebook är inget nytt för mig som ganska van datoranvändare. Jag och miljoner andra har sett liknande sidor svälla upp och fastna i något slags tak där målgruppen helt enkelt tar slut. Nyhetsvärdet är slut och de som skulle använda sidan finns redan där eller skiter i den. Den brinner inne helt enkelt.

Någonstans har nu två linjer i ett diagram korsats, den ena beskriver en uppåtgående svagt logaritmisk kurva och representerar X, storleken internet har i allmänhetens medvetande. Den andra linjen är en nedåtgående logaritmisk kurva som beskriver talet Y. Talet representerar den samlade svårigheten att använda datorer, svårigheten att registrera sig på en sida som facebook, sannolikheten att hitta någon man känner på Facebook, och liknande. Y står helt enkelt för krånglet.
När dessa två linjer korsas så kommer det obönhörligen leda till cirkus. Någon IT-professor uttalar sig i media, vilka även skriver om antivåldsgrupper på Facebook, identitetsstöld, etc etc.
Allmänheten ramlar in helt enkelt, högljudda, med smutsiga skor och en lite smygintresserad blick. De skickar vampyrinbjudningar och uppmaningar att lägga till löjliga små applikationer med nallebjörnar på våra personliga sidor. Med dessa möjligheter, och 100 personer i kamratlistan, genererar medelsvensson mer spam i min inkorg än den genomsnittliga ryska internetmaffian.

Det är inte lika illa som "September that never ended", som syftar på September '93, då alla oerfarna America Online (AOL)-användare släpptes in på Usenet och rörde om i dess finstämda system av oskrivna regler om hierarkier och etikett, men det har vissa likheter. Människor som inte har någon aning om hur man gör sig förstådd på internet släpps loss med kraftfulla verktyg, som ett gäng babianer med DAMP i en nyputsad bilverkstad.

Dilemmat är uppenbart. Y, alltså svårighetsgraden av bl.a internetapplikationer, kommer att sjunka till följd av den fullständiga implementeringen av Web 2.0, användbarhetifieringen av internet. Detta tal är kopplat till en rundgång i systemet och leder till att X i sin tur växer. Bidragandet och utbytandet av vanliga människors material leder till att fler människor dras till de samlingspunkter där detta sker, t.ex Facebook. Problemet är att dessa vistas i en "lokal" som konstruerats av människor med vinstintresse. Precis som i "September that never ended" måste erfarna användare helt enkelt samsas om platsen med de nya, och ömt lotsa dem in i den "nya" världen. Vi får helt enkelt stå ut med att de står och gapar i ljuset från teknologins överlägsenhet och tror att de upplever något som ingen sett förut.

* Löst använd term.

Flickvänsflashback!

Råkade söka efter gamla flickvänner på Facebook. Det var spännande. Vad världen är liten alltså. Människor som fanns där bara som väldigt suddiga bilder på näthinnan är bara 13-20 bokstäver bort.

Stiltje

Det betyder otur att ursäkta sig för utebliven aktivitet i sin egen weblog, så det tänker jag inte göra. Istället lovar jag att det kommer mer snart.

Sådär.

Nu är blogen överförd till nya blogger helt, men jag är fanimej lite osäker på om det här var så bra... Jag bygger nog något helt själv så att jag har koll på hur allt ser ut på sidan. Just nu är Bloggers inställningar och mallar högst begränsande, vilket är orsaken till att blogen ser lite olika ut än den brukar göra...

Testing

Testing ett två tre.

Underhåll

Nu sker en del förändringar på trastfolk. Jag kommer troligtvis strula till
allt, men var så säkra på att om det skiter sig så finns jag antingen här där du läser detta (www.midvatten.se/blog) eller på trastfolk.blogspot.com

Separated at birth?

Ja gott folk, vad säger ni? Tror vi att vår käre riksdagsman Peter Hultqvist är en hemlig släkting till en viss nördig Simpsons-karaktär?

Newsflash! Länken är avslöjad!

Hittade detta signerade vykort när jag snubblade över en dammig koffert som stod i arbetsförmedlingens krypta.

Vi hatar dig!

Brev från Arbetsförmedlingen:
Hej, vi har hittat ett jobb som vi (med vår oändliga kunskap om grafisk design) tror att du skulle tycka om. Det är ett programmerarjobb, men eftersom ni kids måste ta vilket jävla skit vi än slänger på er så tänker vi tvinga dig söka det i alla fall. Om du inte söker det så kan vi sänka eller ta bort din arbetslöshetsersättning, PAFF! Bara sådär, PAFF! Skit samma om du redan jobbar 9 timmar om dagen, sex dagar i veckan, vi ska hitta en möjlighet att sätta dit dig din lille jävel. Gå in på den här URLen som inte fungerar för att söka jobbet och rapportera till oss inom tre minuter: (Och den här URLen står alltså TRYCKT, på ett PAPPER)

http://iem-se-candidate.adeccoweb.net/
_General/DataPages/vacancy/vacancy
visualisationbycandidate.asp?1Vacancy
Iden=433014

B körkort och flytt till Ludvika Krävs.

Dra åt helvete!
/Arbetsförnedringen




Your tax money at work...

"SHUT YER TRAP!"

"SHUT YER TRAP!", originally uploaded by iLEZ.

Idag slog något mig:
Jag vill göra något. Jag vet att jag tycker om att jobba, och jag vet (äntligen) att jag vill ha det där huset, eller ett hus i alla fall.

Och som en blixt från klar himmel (nåja) kom också en annan insikt: Jag har en längre tid velat åka utomlands i någon månad och göra något. USA. Jag vet inte vad jag vill göra där och jag vet inte varför jag skulle vilja spendera pengar och tid iväg från 3z på ett sånt projekt, men jag dras på en instinktiv nivå till att göra något sånt där. Läsa någon kurs kanske? Se ett nytt land, och kanske skriva något. Träffa galet olika människor. Besöka världens mäktigaste land och se om allt är sådär som man tror att det är.Frågan är bara om jag vågar.

Macrotest

Drop1, originally uploaded by iLEZ.

Testar nya 60mm macrot till nya kameran.
Gissa vilken typ av blomma som droppen är på! =)

En av de bästa jag hört

Trots det lite svenska uttalet:



Deborah Sikström sjöng A Case of you på Idol och rörde om i stackars iLEZ.

A case of you

Just before our love got lost you said
I am as constant as a northern star
And I said, constant in the darkness
Wheres that at?
If you want me Ill be in the bar

On the back of a cartoon coaster
In the blue tv screen light
I drew a map of canada
Oh canada
And your face sketched on it twice

Oh you are in my blood like holy wine
Oh and you taste so bitter but you taste so sweet
Oh I could drink a case of you
I could drink a case of you darling
And I would still be on my feet
Oh Id still be on my feet

Är det bara jag?

Är det bara jag, eller är Usama bin Laden, när han inte svamlar om religion, en långt vettigare kille än Bush? Han namedroppar till och med Chomsky! Han pratar om global uppvärmning! Han pratar om Amerikas hot mot omvärlden! Den enda gången man egentligen helt tappar greppet om honon är när han försöker rättfärdiga terror eller införande av Sharia. Så: Vem skulle du rösta på?:

Usama, nästan en halvtimme, kommentarer om hur situationen kan lösas, referenser till flera böcker och kulturella fenomen angående kriget, exempel på tolerans mot andra religioner, och så några crazy, helt oacceptabla, grejer:


..eller Bush, strax över en minut, hot om att världen fortfarande är farlig, fortsätt konsumera, vi är inte säkra än, desperata försök att få Irak att se ut som en stabil demokrati, prat om mord på oskyldiga, ironiskt nog:


Och ja, jag skulle rösta på Bush, men bara på grund av Usamas crazy grejer.
Ett gäng (runt 70 000) civila, bara i Irak, har blivit mördade på grund av amerikanska företagsintressen, vilket är rätt mycket, för att inte tala om reglerna om de mänskliga rättigheterna som för all framtid har blivt ärrade och förlorat sin kraft, som en spånskiva i regnet. Det skulle vara trevligt för världen om detta vänligen fick ett slut, och aldrig kunde hända igen. Sen kunde vi koncentrera våra ansträngningar på att komma på ett bättre sätt att minska jordens befolkning, utan att döda mänskliga varelser.

Olagligt inlägg

Passa på medan det är lagligt.

Nine Inch Nails på iPod touch

Instruktionsfilmen för senaste iPod touch visar en person som snabbt rullar igenom listan av artister, och i iLEZ-filtret fastnade Nine Inch Nails. Namnet visas i åtta bildrutor, ca 0,3 sekunder. För 12-13 år sen hade jag aldrig anat att NIN skulle hamna i en reklamfilm för en Apple-produkt. Ur led är tiden. Jag älskar min iPod nano, men touch ser inte dum ut.

(Ladda hem remixskivan som är gjord av material från NIN-skivan Year Zero som delvis släpptes fri som öppen källkod.)

Bella slutar

Bella slutar.
iLEZ gråter.

Trastbakgrund + Golden Death Music

Lite ny bakgrund. Jag sitter och väntar på en ny Wacom Bamboo, så jag använder min gamla trasiga noname-Wacom och kladdar lite. Jag avskyr att inte jobba, men ibland är det rätt skönt att sitta hemma med fötterna på soffbordet med en Mac och en ritbräda i knät. Tänk om man kunde få betalt för det!

Skapandet av bakgrunden hade varit helt omöjligt utan:
Golden Death Music, Waking Nightmare
Samt: Hoegaarden weissbier.

Nattvarden. del 1

Det här är en liten historia jag började skriva på runt 2005, men jag tog mig aldrig tid att skriva färdigt, så den har legat på min blog, opublicerad. Nu filade jag lite på den och tänkte börja så smått. Den har inget med min vetenskapliga övertygelse att göra. Se den som lättsam satir eller nåt:




Nattvarden
del 1

Jesus och lärjungarna låg till bords, för det gjorde man i Jerusalem på den tiden. Man låg ner, stödjandes på armbågen, på bänkar som ställts upp vid maten. Som så ofta konsumerades vin i stora mängder. Paulus och Judas var lite av gängets alkisar, de hamnade ofta i handgemäng med Fariséerna och hade i synnerhet dålig koll på sitt togatyg, vilket brukade generera ganska otroliga anmälningar om blottning hos de romerska garrisonerna runt om i Judéen. Det uppstod en lite tryckt stämning när Judas och Paulus dök upp till festen (alltid tillsammans), eftersom de båda samtidigt kastade sig över högen med mat, då ett mindre argument uppstod som bara kunde lösas med att Jesus slog sin taniga men minst sagt auktoritära näve i bordet och bad dem sitta ner, ty sådan dekadens tolererades först senare på kvällarna, men Judas och Paulus hade som vana att förfesta hemma hos Judas i Keiroth, en stad i östra Judéen, så de var oftast några timmar före då de dök upp.

Festen gick från fas ett - vilket är anländandet av gästerna, lustiga tillrop mellan vänner och lågnivåkaos - till den tryggare och mer monotona fas två, där vännerna lagt sig ner och fått tag på något att förtära. Jesus spanade ut över den pågående festen som om han letade efter någon, men han visste redan att alla var här, och personen han letade efter ligger vid hans vänstra sida, och var just då upptagen med att berätta en särskilt hårresande historia om Matteus friarstråt i Kaanans land. Jesus såg lite trött på medan historien utvecklades på munter uppmaning av de övriga festdeltagarna till en fantasifull resa vars händelser saknade grund i modern kroppsvetenskap och medicin. Hur kunde han till exempel deflorera alla oskulder i Uruk TVÅ gånger på en vecka, när det stod ganska bestämt i böckerna att varje flicka har blott ett hymen att ge? Jesus skakade på huvudet och lät berättelsen bygga upp till dess ofrånkomliga crescendo, en vild orgie bland efesier och filisteer, där Matteus som vanligt flätar in sitt favorit-orgietrick, när han spiller sin ejakulat i friska mått över deltagarna medans han lovar: "Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått!".

Ingen visste vilken omgång det var, men vin bars fram av tjänarinnorna i huset, deras ben var lena som polerade olivstammar under deras kjolar. Judas blick fastnade plötsligt en lång bit bort och en av apostlarna var tvungen att fråga honom två gånger om han ville ha en hel bägare eller bara en kopp vin. Judas verkade inte besvärad av frågan utan nickade bara frånvarande och flyttade sin bägare närmre vinkrukan.

"Jag måste bajsa" muttrade Judas tyst efter ett par minuters inåtvänd kontemplation, och flera av apostlarna nickade instämmande. De visste vad detta betydde, och satte igång med förberedelserna för Judas kollaps.

"Judas kommer nog aldrig lärt sig att kontrollera sin törstiga strupe" skrattar Petrus när de kommit tillbaka från olivlunden utanför festlokalen där de dumpat en Judas, stinkande av uppstött vin och osyrat bröd. Jesus, som suttit tyst ett tag vände sig till sina trogna lärjungar och sade:
"Hörni, kan jag få säga en grej!"
Lärjungarna lade sig ner. En spontan dans hade uppstått när de kom in genom dörren, men den falnade nu och apostlarna rättade till sina tyger och torkade sig om munnarna och lade sig ner.
Jesus pockade upp en kalk från högen av andra dryckeskärl och sträckte sig efter ett osyrat bröd som låg i mitten av rummet på duken av kamelhår. Alla såg på medans han gjorde något de gjort tusentals gånger innan (bara det året), han hällde med stor möda och skakiga händer upp en redig liter vin i kalken han hittade och ställde ner den för att ställa tillbaka vinkrukan. Plösligt vacklade han till och krukan glied ur hans hand och krossades vid hans sandalprydda fötter. Alla skrattade när Jesus vita toga blev nedstänkt med vin varpå Jesus log fromt och skrattade med de andra, hans armar utsträckta i en gest som sade "Oj, så klantigt!". Menande blickar utböts över de dignande låga borden; Jesus hade gjort det igen!

När Jesus viftat bort den lilla incidenten med några invecklade liknelser och med att försöka visa hur nykter han var genom att gå på en rak linje och misslyckats tystnade lärjungarna igen, de väntade på det Jesus hade att säga. Han låg ned och tittade på sina kamrater.
"Vi har ju känt varandra länge allihop, eller hur?"
Lärjungarna skålade och höll med med hurrarop och fräcka busvisslingar.
Jesus såg lite irriterad med överseende ut:
"Inte 'känt' i den bibliska meningen alltså, utan vi har varit vänner!"
Mer sobra bifall kom från skaran runt Jesus, som nu kämpar för att fokusera.
"Jag skulle vilja att ni grabbar gör en sak för mig... Kolla såhär alltså..."
Jesus tog upp brödet och vinet, spillde lite mer på sin särk.
"Om man ser det här brödet som min kropp liksom.. och vinet som mitt blod.. förstår ni?"
Skaran tittae på varandra och nickade långsamt. Nu var Jesus definitivt påväg att bli utburen i olivlunden själv, men de lät honom hållas.
"Jag vet vad ni tänker, men lyssna färdigt... Min pappa vill att ni istället för att gå till Ishmaels gård och döda hans får när ni vill dyrka mig så ska ni istället äta bröd och dricka vin!"
Vilda rop och bifall steg från apostlarna då de skålade, en sång fattade eld i den bakre delen av rummet och spred sig snabbt, och snart var Jesus med i kören också, och skrek för fullan hals.

"Tycker du att graven är för djup, nå välan så ta dig då en sup. Ta dig en dito en dito två dito tre, så dör du nöjdare."

"Får man ta åsnan med sig in i himlen?"

"Tänk om jag hade kristi blod uti ett snöre kring halsen!"

Timmarna gick, festen falnade till en introspektiv slummer.
"Någon av er kommer att förråda mig innan solen går upp."
Matteus, som frustat och skrattat fram till nu visade för första gången sitt allvarliga ansikte.
"Det är väl inte jag?"
"Nej, det är någon annan" sade Jesus dimmigt, hans ögon var vingligt riktade in i mot den vitputsade väggen som var prickig av vinstänk och belystes av de flämtande oljelamporna i rummet.

Balkongnatt

Bartömning. Någon har tillverkat, gjort, framställt, producerat ljudet som övergångsstolparna ger ifrån sig utanför vårt fönster. Jag älskar det. Vem det än är så ska den personen belönas med polarpriset. Det är som att ha en stilla damm utanför fönstret, fylld med ett gäng slöa, pilska mekaniska ungkarlsgrodor som lite slappt och kladdigt beslutat sig för att rulla över på sidan och aktivera sin kväk-subrutin för att se om några villiga honor skulle irra sig förbi. Jag har saknat det här ljudet.

Det är lite som motsatsen till en väckarklocka. Det är stabilt och lugnande. Det är två ganska olika ljud med två olika takter för att hindra mig från att bli galen av en specifik ovälkommen rytm. Nu är det bara en nästan organisk trygg närvaro utanför fönstret som inte har något att göra med musik eller rytm. Det är lite som den framgångskänslan man får när man städar eller kryssar av saker man gjort. Ljudet stegar igenom vardagen och säger att varje tidsintervall är räknat och uppmätt, OK-at och avklarat.

För ett tag sedan hamnade jag i min favoritsituation, då man befinner sig i ett konstgjort sinnestillstånd och gör saker man normalt gör, men man gör dem således med en större inlevelse och uppfattar så många fler nyanser och innebörder av en så pass enkel ritual som att sätta sig på balkongen och läsa en bra bok i stearinljuset. Man känner sig som en konstant i en värld av irrationella tal, helt fryst och koncentrerad medans ens vänner, ens skyddslingar bara har det bra och bara lämnar en ifred, på ett positivt sätt. Man flyter in i författarens berättelsesfär och blir helt uppslukad av nyanser i ord, meningsbyggnader och harmonier mellan situationer och personer, medans de mekaniska grodorna kväker efter sina saknade musor.

Välmenande konstnär

Jag är tydligen en välmenande konstnär (Benevolent Artist) med lika stor tro på mig själv som den auktoritära sociala ordningen. :)
Testa dig på personaldna.com

Oldskool

Idag, när jag planlöst kastade mig omkring i internets lianer som en informationskåt apa råkade jag snubbla över mig själv, bokstavligen. Jag hittade en websida, infrusen i en glaciär i sju-åtta år. Efter lite lirkande så lyckades jag komma åt några av bilderna som jag hade undanstoppade i små undermappar som allmänheten inte vanligtvis har tillgång till om de inte är jag. Det här är alltså lite utav en tidskapsel som även innehåller saker som skapades innan 2000, t.ex XM/MOD-filer som jag måste gjort någon gång 95-96, och andra godbitar, som annan musik och textfiler till skolprojekt etc etc.


Det var första gången jag verkligen gillade min frisyr och man var/är ju ganska fåfäng så det blev massor av såna här bilder. Vilken fantasi man hade! Och vad långt håret var! Och ja, jag tycker fortfarande det ser bra ut. Man kan se att själva traditionen att dra som fan i nivåinställningarna på svartvita mörka bilder har funnits i flera år, även om det blivit enormt mycket populärare att göra så nuförtiden. Helgon.net-mode var såklart uppfunnet innan helgon.net.. =) Själva synthfrisyrinspirationen kom från Love, en bekant från Gagnef, som var lite av en Synth-guru och en stilig karl.


Lyssna här (högerklicka för att spara)
Här är en låt som låg och slingrade sig när isen hade smält från sidan och mappstrukturen började utforskas. Den är gjord någon gång 95-96 (om inte tidigare), i Fasttracker2, som var en så kallad tracker, som skiljer sig lite från nuvarande smidiga och avancerade musikprogram i det att det nästan liknade ett programmeringsspråk när det kom till användbarhet (volym på varje not skrevs t.ex in i hexadecimal form). Det var svårt att bygga upp riktiga strukturerade låtar, eftersom varje ny ljudkanal krävde en hel del processorkraft och minneskapacitet vid uppspelning, därav det ganska tomma soundet. Mycket av den musiken som produceras i FT2 låter mest som tvspelsmusik, även fast det finns de som fortfarande kör detta underbara program professionellt.


Här sitter vi, på en lite äldre bild, på American Take-Away. Från vänster, Henrik Lövgren, Anders Wengelin, Ludvig Mörk, Anna Finn, Jonas Erickson, 3z, Vicky, Elin Samuelsson, Kristoffer Sjökvist, Per Elins gamla pojkvän Micke. ATA eller Dyygpalatset (matpalatset på Kupolen) var ställen man gick till när man kände för lite godare mat än Soltorgsskolans.


Här ses från vänster Ludde, Myra och Halken i språngande flykt. Good times, good times.

Häxprocess

Ladda hem här.

Jag tror den handlar om att ligga vaken och grubbla över något, därav häxprocess, en "inte-kunna-sätta-fingret-på-det"-känsla mitt i natten. Nervändarna i hjärnan galopperar runt på sina hästar och leker inkvisitörer med sina tumskruvar och sträckbänkar bland dina minnen och rör om så att du inte kan sova, och i bakgrunden säger du till dig själv att "detta är i sin kärna en häxprocess, med häxprocessens alla kännetecken", precis som Jan Guillou gör. Inte för att jag har någon annan åsikt om just Catrin Da Costa-fallet än att det är mycket egendomligt och läskigt.

Att låten är ett demo innebär att den inte alls är klar och hela skiten kommer troligtvis ändras, framförallt arrangeras om, eftersom detta bara är inspelat "live" i Live och därefter helt utan redigering lagts ut på internet. Jag är mest upphetsad över att äntligen fått ihop något åtminstone för mig njutbart med samplade loopar från eget material. Den här låten självbefruktar och använder sig själv som ambientloopar, en liten parallell till de där paranoida nervändarna och deras inkvisition. Det är i grund och botten en glad låt faktiskt.

Tack till Betty Goes A-GoGo vars voice-track jag slaktat och återanvänt och från vilka jag lånat en gitarrsampling, även den förstörd bortom all igenkänning. Se om du kan hitta båda! Se med spänning fram emot iLEZ inofficiella remix av Sweeping snow med ovan nämnda pop-pojkar!

En pixel på någon annans karta

Insåg en sak idag när jag promenerade i den extremt kvalmiga Älmhultskvällen med min frukost i en Konsumkasse:

Vem man är och var man än är så är man en pixel på någon annans karta. Det är inte negativt på något sätt, men perspektivet är hälsosamt tror jag. Rent tekniskt: Om du tar en helt vanlig karta över t.ex Sverige, zoomar ut den så att den täcker din dataskärm och markerar en pixel som röd; jag har glömt mycket om tangens och vinklar och sfärer, men med tanke på berg, hus, träd och andra faktorer så skulle troligtvis allt du såg vara färgat rött om du råkade befinna dig på just den punkten i kartan. Det gäller förstås även andra aspekter av livet förutom den fysiska, men det hoppas jag inte att jag måste förklara för er.

Igår var jag vid posh-kvarteren vid Turning Torso i Malmö och drack öl bredvid helrörs-beställande fnittriga silikon-40-åringar som bar solglasögon med speciella ytor där produktnamnen skall stå.

Dior.

Armani.

Max Mara.

Gucci.

Jag frågade mitt underbara sällskap vilken funktion dessa människor fyller där de sitter med sina dyra kroppar bland sina motorbåtar nedanför sina 10mkr-lgnhtr. Vad tillför de våran kultur? Är de bara som någon slags prästerskap som vi helt enkelt skulle kunna sluta lyda? Och varför fejkar man en husbåt? Bygger in den mellan två låga broar, svetsar fast den i kajen, gör den så hög att den skulle blåsa omkull vid minsta rykte om sidvind? Jag valde att beskriva dessa tre husbåtar vid kajen vid TT i Malmö som en fin parabel till västvärlden och de mål och förebilder vi valt. Mitt sällskap tyckte jag hade fel, för visst skulle jag väl bo i en husbåt som den om jag fick den gratis?

Ja. Antagligen skulle jag ju det.
Jag är ju uppvuxen med samma förebilder som alla andra.
Jag vill ha deras karlars kroppar att ligga med deras kvinnor med och äga deras mark och leka med deras prylar.

Frågan är varför? Varför sätter vi dessa människor på en piedestal och dyrkar deras liv som om det vore det bästa man kan uppnå? Vill dom ens detta? Det är ju en konstruktion, det är fejk alltihop och de är ilurade av oss trastfolk att de har uppnått något och att de borde se ner på oss för att vi inte gjort det.

Mycket händer för att man vill det, och man kan fråga sig om vi är masochister som skapar idoler som dessa.

I t.ex Egypten, Indien, Babylonien, Sydamerika har det funnits kulturer där det vi nu kallar matematik och fysik var religion och det högsta man kunde ägna sig åt. Allt vi vet grundas på vad dessa samhällen producerade. Vad ska framtida kulturer lära sig av oss? De kommer hitta 0.00000000005% användbara nedtecknade framsteg och resten Paris Hilton. Genetisk evolution går ut på att en organism spammar miljön med så många och så anpassade kopior av sig själv som möjligt. Detsamma gäller bevisligen för memetisk evolution, och ägarna av de inoperativa husbåtarna har på en undermedveten nivå insett detta innan vetenskapen och icke-idiotin kunde anpassa sig för att spamma sina värderingar på liknande sätt. Kanske är ägarna till de missanpassade husbåtarna de enda som är anpassade för att leva vidare när genetiken så gott som spelats ut och de brunbrända, mätta, lyxigt slentriankåta Mercedeskaptenerna blivit först in, etta, och ensamma på memetikens slagfält.

------

Jag måste dock påpeka att gårdagen var den absolut bästa dagen jag haft sedan jag flyttade ner till Älmhult. Nästan magisk på något sätt.

Sommarfesten

Företagsfester brukar ju, som alla vet, vara bra/dåliga förevändningar för tveksamma nya bekantskaper med oklara grunder och ohämmad fylla. Jag kan glatt meddela att företaget som betalar min lön inte är något undantag!

Kvällen inleddes med en petit förfest hemma i Myras oklanderligt inredda nya lägenhet. Gästerna var jag, Myra och nästan hela hans 3d-avdelning tror jag, ruskigt trevliga killar! Vi introducerade dem till Nintendo Wiin och såg på när deras ögon lyste som barn på julafton och Nintendo fick minst två nya fans. Hade bara tid med ett glas vin och några morötter innan det var dags att gå vidare till den riktiga festen. Vi gick ett par hundra meter och kom fram till en liten sänka i stadens annars platta geografi, där man tydligen öppnat locket på en stor flaska mediafolk och knäckt vakuumförpackningen på en låda med chefer och liknande personer och helt enkelt fyllt upp sänkan till max. Strö över lite roddare, spända förväntningar på kvällen och två eller tre alldeles för tidiglagda fyllor så har du en rätt bra beskrivning tror jag. (Fick vad jag misstänker var ett försök till samlags-ögon av en dam i röd klänning som vinglade och skrikfnittrade på ett ganska obekvämt sätt).

Sommarfesten (den uttalas nästan alltid som om den hade stor bokstav), ägde rum i en lokal mitt i stan (Den kallas Verkstan, eller Wärkstan, eller nåt annat, välj själv). Det är en festlokal med raggartema. Det ligger vinterdäck på logen och DJ-båset här en fräck läder-finish som baksätet på en.. Ja.. En bil..



Exhibit #1: En bråkdel av lokalens uppställda bord och en av minst två barer ifrån vilka det formligen kastades ut öl och vin på de uppskattande festbesökarna.
Exhibit #2: Ett imaginärt säkerhetsavstånd, här visualiserat av talangfulla grafiker.


Av någon anledning har ett av världens stilmedvetnaste företag inte förskonats från den dåliga vanan att hyra in trubadurer på festligheter. Man skulle kunna tänka att mediafolket vill dricka välkomstdrinken till lite modern House eller någon form av lounge-ambient-tech-IDM-sak, men även här, precis som i övriga Sverige hyr man in Skoter-hasse med sin steelguitar som får gamla elvis-dängor urkramade ur sig. Inget ont om trubaduren som person, men som säkerhetsradien visar var musiken inte särskilt tilldragande.

Jag kom fram till att jag trots mina farhågor har lärt känna oväntat många människor på företaget. Jag antar att arbetet drar till sig en viss typ av människor, men jag förvånas ändå över hur många som är så trevliga, och hur många som heter Marie, och Linda. Det finns säkert fem av varje! Limpan, vår evige beskyddare och säkerhetsansvarige på företaget, delade ut fördrinkar med och utan bumbibärssaft. På glasen fanns det siffror, och man erbjöds att senare sätta sig vid ett bord med motsvarande siffra. Ett smart sätt att åtminstone försöka sprida ut folket lite.


Dessa, mina hjältar, är, från vänster: Kim, med förförarblicken fastsatt med epoxylim, Fru Melissa, nygift, säkert iklädd något hemmasytt, Undertecknad, med min blick lite lösare fastsatt, med lådvin och morötter. Jag skulle tagit något mörkare på mig ser jag nu. Till höger står Charlotta, min nitiska och organisatoriskt fulländade Media Coordinator. Leos skjorta syns i bakgrunden. Leo hade den avgjort angenämaste doften på hela kvällen kom vi fram till.


Här är fördrinken i full gång och detta var även en av de sista ordentliga bilden på hela kvällen. På bilden syns allt ifrån snickare till VDar i gemytlig samkväm.


Det bjöds på mat, och på borden stod öl, cider och bag-in-boxvin för de som inte orkade gå och hämta ut grejerna från baren. Maten bestod av ett mycket långt plockbord med diverse delikatesser. Efter förtäringen flöt det på med mer mingel och såna där konversationer man minns nu dagen efter och undrar hur man lyckats mecka ihop. Inte särskilt pinsamt eller så, men relativt surrealistiska ämnen togs upp.

Efter ett tag så satte coverbandet igång att spela vid ett av dansgolven och det var faktiskt relativt bra musik som spelades. Självklart gamla dängor som funkar överallt, men det var faktiskt helt skumt att se riktigt seriösa människor totalt rocka loss till 800° med Ebba Grön. Ganska snabbt infanns någon form av Fear and Loathing in Las Vegas-"this is Bat country"-känsla och partyt blev ännu roligare. Myra och jag stampade loss ordentligt på dansgolvet ända fram till sista låten då jag kommit till nivån "klättra i I-balkarna i taket". Men det fanns mer att hämta, och vid stängningsdags stod säkerhetsansvarig och delade ut bag-in-boxar till de som skulle på efterfesten. Jag fick två. En röd och en vit. Men jag visste bättre än att sätta i mig mer nu.

Efterfesten var lite av en mytisk varelse i början av kvällen. Den skulle ske, det visste alla, men hos vem? Det slutade med att samtliga kalasmänniskor gled ut ur festlokalen sent efter midnatt någon gång och helt enkelt följde den grupp av människor med flest bag-in-boxar till deras slutdestination. Det pågick en hel del spekulation men det slutade i ett rum på IKEAs hotell.

Ca trettio personer stormade ett tvåbäddars rum och det blev riktigt gemytligt. Efter ett tag gled jag dock ut och lade beslag på en soffgrupp som stod i någon form av vändplats i korridoren. Där fick jag snart besök av D och en till synes trevlig svart tjej. D pratade i telefon och tjejen sade något surt och irriterat rakt ut i luften och D säger "Och nu står det en arg amazonkvinna framför mig" varpå jag ramlar omkull av skratt. Amazonkvinnan var dock inte på humör och jag lyckades säkert uppröra henne ytterligare innan jag smet tillbaka in till efterfesten:
Inne i hotellrummet var det fortfarande fullpackat, och jag hamnade efter ett tag längst in till höger, där Anonym Person #3 sitter just nu, och bestämde mig där helt impulsivt för att lämna allt bakom mig och defenestrera mig själv (från bottenplan såklart, det kollade jag upp innan), och landade efter lite kravel i en buske av något slag. Kvällen slutade runt 03:00 efter lite rundvandring i den yra Älmhultsnatten.

Låtarna i Singstar iLEZ

För de av läsarna som inte är medvetna om vad Singstar är så är det ett nytt (ganska gammalt egentligen) fenomen där man får leva ut sina rockstjärnedrömmar. Det är ett spel till Playstation som man spelar med sina vänner på förfester och fester och liknande tillställningar. Spelet är precis som karaoke med en viktig förbättring. Spelet visar en graf på skärmen som överensstämmer med tonen som sångaren skall sjunga. Allt eftersom låten fortskrider så visas den verkliga nivån på din sång jämfört med den du ska sjunga i. Ju närmre originalet, ju mer poäng. Enkelt. Det släpps nya versioner av spelet med nya (och gamla) populära låtar, givetvis på olika teman, efter olika perioder i muskens historia. Jag bara väntar på Singstar Death Metal med en massa growlhits...
Hursomhelst. Här kommer min lista för Singstar iLEZ, mest med karlar som sjunger, eftersom, tja, jag är karl:

1. I Dream of Jeannie - Legendary Pink Dots
   (Bara för att få försöka sjunga som Edward)
   
2. Phyllis Ruth - 16 Horsepower
   (Denna bör vara riktigt svår att hänga med i)
   
3. Right in Two - Tool
   
4. Da ya think i'm sexy - Revolting Cocks
   (Skön cover på den gamla Rod Stewartdängan)
   
5. Ich Gehe Jetzt - Einstürzende Neubauten
   (Träna på din tyska!)
   
6. Swordfishtrombone - Tom Waits
   (Fram med whiskeyrösten)
   
7. Terror Flynn OK OK - Slagsmålsklubben
   (Låttiteln repeteras typ genom hela låten)
   
8. Lesbian Wannabe - Doktor Kosmos
   (For the ladies)
   
9. Mein Teil - Rammstein
   (Träna på din tyska, del två)
   
10. Kebabtraume - DAF
    (Tysk bögsynth)
    
11. Divorced from life - The Uncurbed Family
    (Hård och elak punk från Avesta)
    
12. Han har öppnat pärleporten - Jan Sparring
    (När allt har spårat ur framåt 03:00)
    
13. Calm as a Bomb - Rage Against the Machine
    (Arg och politisk rock'n'roll!)
    
14. No Pussy Blues - Nick Cave & Grinderman
    (För de frustrerade)
    
15. Cantara - Dead Can Dance
    (Om det finns någon sån där wailande R&B-diva på festen som man vill sätta på plats.)
16. Frau auf Frau - Plötslichmusik
    (Svensk tysk synth)
    
17. Bullet - Covenant
    (Lite skönsjungande musik, mycket bra refräng, kan tänka mig att den skulle kunna vara en utmaning)
    
18. God's gonna cut you down - Johnny Cash
    (För de med lite basregister)
    
19. Doctor Jeep - The Sisters of Mercy
    (Peewee reads the evening news)
    
20. A Ship Named Despair - The Tear Garden
    (En liten ballad att avsluta med)
    

Låtarna i Singstar 90's

Hittade på Aftonblodet:

Här är de 30 låtarna i "Singstar 90's":

Never ever - All Saints
Barbie girl - Aqua
Love shack - B-52's
One week - Barenaked Ladies
Achy breaky heart - Billy Ray Cyrus
The Horses - Daryl Braithwaite
Unbeliveable - EMF
Here comes the hotstepper - Ini Kamoze
Stay - Lisa Loeb
You can't touch this - MC Hammer
Bitch - Meredith Brooks
Movin' on up - M People
Torn - Natalie Imbruglia
Step by step - New Kids On The Block
Where the wild roses grow - Nick Cave & Kylie Minogue
Unskinny bop - Poison
Creep - Radiohead
Everybody hurts - R.E.M.
Only to be with you - Roachford
I want you - Savage Garden
Kiss from a rose - Seal
Baby got back - Sir Mix-A-Lot
Wannabe - Spice Girls
Two princes - Spin Doctors
Pump up the jam - Technotronic feat. Felly
Lovefool - The Cardigans
Zombie - The Cranberries
Friday I'm in love - The Cure
I touch myself - Divinyls
Love is all around - Wet Wet Wet

Jag bara längtar efter de kommande förfesterna...
Cure och Nick Cave ska jag väl kunna äga upp på, hur kul som helst, och Technotronic?
Eller Sir Mix-A-Lot? Vilken hit!

Säg ett datum, vilket som helst!

Idag är det den 29:e Maj!
Fira med lite Nile City!
HaaaAAaaaw!

Skillnaden

Vs.

Måla - Maoåla
Hällär - Hiellör
Såg - Sao
Kammar - Kammår
Två - Tvao
Också - Åsså
Säger - Saouör

Ser ni skillnaden? Ibland tror man det är två helt skilda språk. Ska bli skönt att komma hem och prata med sitt eget folk igen. ;)

---

För övrigt är detta mitt 100:e bloginlägg. Jag firar med en kopp varm Cacao Créme...

Manson gör det igen

Knasig rubrik egentligen, men hans kommande skiva låter riktigt bra. Ett lite mer stökigt sound men ändå konsekvent manson-aktigt. Heart-shaped glasses är riktigt jäkla bra och har redan gått på repeat en hel dag.

Nästa helg kommer jag hem förresten. Hej och hå!
----------
Eller?
----------
Jo...

Tredimensionellt pyssel

Jag håller på att försöka bevisa mina manliga skills i 3ds-max så att jag eventuellt kanske kan halka in på ett finfint jobb, kanske. Just nu håller jag på med dessa låddor och tillhörande hyllor, och jag ber om ursäkt för den taskiga jpeg-komprimeringen. Imorgon, om jag har tid, ska jag förfina dem till bristningsgränsen, och sen arbeta på dem ytterligare...

Fågelbror

Fågelbror, en liten melodi om det naturliga urvalet, Gagnef och de befjädrade vännerna i skogen.
Lyssna här/Ladda ner

Dagens text-illustration #3:

Dagens text-illustration kommer från Tool, ett litet avsteg från Nick Cave-temat som färgade förra månadens båda inlägg. Jag har lite av en Nick Cave-period nu, men det får såklart plats annan musik på iPoden också. Låten, The Grudge ("Bråket", eller "agget") med Tool, handlar om ett bittert bråk och om att hålla fast vid en irritation eller ett fiendeskap för att det ibland känns tryggt och säkert att ha en stabil punkt i livet. Texten uppmanar också till att släppa taget om sådana dogmer och se på sina relationer och åsikter ur en annan vinkel.

Give away the stone. Let the oceans take and
Transmutate this cold and fated anchor.
Give away the stone. Let the waters kiss and
Transmutate these leaden grudges into gold.
Let go.

Tyvärr finns det bara konsertvideos på youtube när man söker på tool the grudge, så ni får föreställa er en väldigt bra låt helt enkelt. =)

Dagens text-illustration #2:

Dagens text-illustration är från Nick Cave, också. Jag är inne i lite av en period den här veckan har jag märkt. Låten är fantastiskt vacker och ger mig rysningar över hela kroppen. Sad Waters heter den. Klicka på länken och lyssna på den i bakgrunden när du sitter och jobbar idag, du där, som läser min lilla weblog.

För de som inte insett det än så är dagens text-illustration lite av en övning för att träna upp min förslappade penn-central i hjärnan genom att koppla det till något jag lätt blir väldigt inspirerad av, nämligen musiken jag lyssnar på varje dag. Den undermåliga kvalitén på själva pennföringen kan skyllas på mycket, framförallt att jag inte har många minuter över till detta när jag sitter och jobbar på dagarna.

Jag vill tillägga att jag hatar att säga hejdå. Det är så mycket man kommer på efteråt som man skulle gjort och sagt. Jag är rätt kvick ibland, men inte då.

And then I ran my tin-cup heart along
The prison of her ribs
And with a toss of her curls
That little girl goes wading in
Rollin her dress up past her knee
Turning these waters into wine
Then she platted all the willow vines

Mary in the shallows laughing
Over where the carp dart
Spooked by the new shadows that she cast
Across these sad waters and across my heart

Dagens text-illustration:

Den första i en förhoppningsvis lång och allt bättre rad av illustrationer till låttexter som dyker upp under en vanlig arbetsdag här på IKEA.
Låten är Babe You Turn Me On med Nick Cave and the Bad Seeds.
Tyvärr har jag ingen video tillgänglig på youtube till låten, så det får räcka med en annan låt med samma band. Lika bra.

You leapt into the abyss, but find
It only goes up to your knees

Blobbo

Myra äger. Han lånade ut sin wacom-ritbräda till mig när min helt oväntat bara gav upp efter 7 års användning. Underbara verktyg det där. Här är en underlig bild, som ett tack, typ. Tack Myra! =)

Snel Hest!

Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest! Snel Hest!

Mitt fantastiska Apple-äventyr.

Jag har, tyvärr, köpt en tidig Mac. För de oinvigda innebär det att jag köpt en tidig version av en mac-dator innan alla barnsjukdomar plattats ut och modellen blivit stabil och väletablerad. Det är lite som att vara betatestare utan att få betalt eller ha någon som helst säkerhet. Här följer mitt svar på Apples kundtjänstutvärderingsmail som man oundvikligen får om man ringer in till support med ett ärende:

My call was regarding a text-book example of the dreaded yellowing of the case of the MacBook and also an obvious problem with the battery and also flickering of the screen. Still, the representative would not agree to let me send the computer in for reparation, as i suggested, but told me to take a 102 kilometer roadtrip to drop the computer off at an authorized workshop. I worked for some time at the customer support at another big computer company and we never sent anyone in a car to do anything. We handled the transport of the computer either via mail or via a transport company.

In the end i got tired of dealing with Apples support and decided to resolve the problem myself, circumventing the telephone support altogether, with a few inconveniences and costs, none of them greater than a 102 kilometer car trip with no car. Sending stuff of MacBook-magnitude via mail in Sweden is both insecure and costly.

All this having been said, the representative was _very_ nice to me and _tried_ to help me by telling me to do the standard magical computer repair routines i already tried ten times. But it would still be easier to have the representative recognize experienced users with obvious computer problems and let them send the computer in for reparations, instead of frustrating the users with procedures that have already been tried. Other people i have talked to say that the service you get from Apple support all depends on what representative you are talking to. A great company like Apple should not have that kind of service.

Efter att supportkillen, som visserligen var trevlig och försökte vara hjälpsam, försökt hjälpa mig på diverse hopplösa sätt gav jag upp på Apples telefonsupport. Som av en slump visar det sig dock att en kollega känner en person som arbetar på ett rätt stort sydsvenskt företag som har support på macar, men som också har support på våra skrivare här på IKEA. Denne person visar sig vara förbannat trevlig och lättkonverserad till skillnad från andra Apple-representanter, och åtar sig att bära med sig min mac nästa gång han kom hit (igår) och helt enkelt lämna över den till mac-reparationsavdelningen och sedan ta med den tillbaka hit nästa gång det företaget åker ut till Älmhult för reparationsjobb, vilket är några gånger i månaden.
Mänskligheten fortsätter att överraska.
Hoppas den inte gör mig besviken.

Följer gör min lapp med instruktioner som företaget bad att jag skulle skicka med:

Problem med MacBook #mitt serienummer här:

1. Batteriet började bete sig underligt. Vid vissa tillfällen syns inte batteriet alls i OSX, vid andra så syns det men laddas ur på 45 minuter/en timme vid idle eller mycket liten användning. Underligt är också att batteriet visar en laddningskapacitet på 6533 mAh när originalkapaciteten endast är 5200 mAh. 125% kapacitet? Knappast. Batteriet visar ibland även 100% laddning i OSX ända fram tills dess att reservladdningen sparkar igång, och laddningen visar ca 7%. Laddningsindikatorn på undersidan av batteriet beter sig även den stundvis underligt. När man trycker på knappen för att visa batterinivån räknar indikatorn upp laddningen men släcks direkt efter det istället för att lysa i några sekunder som normalt, inte ett stort fel i sig men sammantaget visar det på att det minst sagt är fel någonstans.
Mina helt ovetenskapliga mätningar i programmet coconutBattery visar en maxkapacitet som varierat mellan 100% och 14% på batteriet, så felet är inte helt statiskt utan varierar över tiden.

2. Skärmen flimrar ibland. Inte så vanligt förekommande men väldigt påtagligt när det väl händer. Det är som om ljusstyrkan (F1 - F2) skulle ändras slumpmässigt under en period på 5-20 sekunder.

3. Både musknapp, handstöd, ytan "bakom" tangentbordet och ramen runt skärmen har mycket tydliga bruna/gula märken, ett fel som Apple medger och reparerar, då plasten på de tidiga modellerna var, tja, dålig helt enkelt. Plasten på undersidan av datorn är även den missfärgad på de ställen där....

4. ...datorn blir extremt varm, även vid normal användning. Visst blir bärbara datorer varma, men det här är ju löjligt. 73°C? Inte undra på att till och med undersidan blir brun.

Mina filer är till större delen backupade, men jag räknar med att en ominstallation av OSX inte löser mina problem, och hoppas att det inte skall vara nödvändigt. Jag har en 7 timmars tågresa till Borlänge till min backup nämligen.













MVH
iLEZ

-----

Hoppas det biter nu och jag får en ny MacBook tillbaka istället för den gamla. Det skulle vara tråkigt att dras med fler barnsjukdomar efter detta. I och för sig får man den utbytt om den varit in på service tre gånger. Jag får väl satsa på det i annat fall.

Annars så är det ganska lugnt just nu på DTP-fronten. Jag gruvar mig lite inför ett gigantiskt block med arbete som faller emot oss med Tetrisblocksliknande oundviklighet. Ca 60 uppslag som skall göras klart och godkännas på en vecka. Hittills har det typ varit 10-15, och DET har strulat... Dessutom, när du tittar i en IKEAkatalog och letar reda på sidorna där det är små små illustrationer av varje serie möbler och en massa massa text och info om varje? De ska jag göra imorgon.

Men som jag sagt förut:
Undantagstillstånd är mitt favorittillstånd.

Säljes: MicroKORG, anställning på Katalog, IKEA.

http://www.blocket.se/vi/11275167.htm?ca=6_s

Jag säljer min MicroKORG. Köp den innan jag ångrar mig! ;)
Jag ska bli bättre på att skriva här, det känns bara lite dumt att sitta och blogga på jobbet. :P

För den nyfikne så kan jag berätta att jag håller på att söka jobbet som Myra just fick, alltså inte hans jobb utan ett likadant, och inte för att jag inte trivs på mitt nuvarande jobb, utan för att det andra är så mycket roligare. 3d har varit min grej sen jag bände min första polygon, så att göra 3dmodeller av IKEAmöbler vore ju aphäftigt. Hur det än går så: Grattis Myra!

Lelles utmaning

Jag antar härmed lelles utmaning.

Spelreglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

• Jag har satt och plockat potatis med hjälp av traktor och tillhörande maskiner.
• Jag har blivit jagad av polisen.
• Jag har sovit på en höskulle.
• Jag har klättrat i ett högt träd.
• Jag har u-svängt framför högvakten på slottsbackens kullerstenar i Stockholm, i en röd hyrbil.
• Jag har sågat ner ett träd med motorsåg, kvistat och kapat det.

Eftersom jag har några trogna läsare i alla fall så bryr jag mig inte om att utmana någon. Alla som vill får härmed anta utmaningen. The beauty of open source. ;)

Internet-tjuv

Internetlös. Jag sitter i en trapp på hotellet och lyssnar efter rörelser inifrån värdens rum som skulle tyda på att någon hör mig när jag sitter i trappen och knappar mig in på deras nätverk.
Man känner sig lätt kriminell.
Snart är tvätten klar.

ZING!

God may have created man before woman, but there is always a rough draft before the masterpiece.

Humor. =)

Wacom!

Äntligen har jag fått tag på Photoshop så att jag kan leka med wacombrädan. Man blev rätt bortskämd med den stora nya Intuousen å jobbet kan jag säga. Min gamla originalwacom känns som en billig plastleksak, även fast den är helt underbart världsbäst. Pennan är så lätt att man glömmer att man håller i en penna.
Det första stapplande uppvärmningsalstret, gjort på exakt 30 minuter nästan helt utan kommando+z bara för sakens skull, föreställer vyn över dörren till min lägenhet. Bilden ses helst i sällskap med en vuxen, och kom ihåg att det är inte mattan på golvet som har ritat bilden, även fast det ser ut som det.

Variationer på det här temat (min dörr) kommer kanske dyka upp.

Sigurd wokar kylklampar

Sigurd har just diskat och är riktigt stolt över sin fina rostfria IKEAbänk. I bakgrunden ses muggar från IKEA 365 plus-kollektionen. Sigurd har en målmedveten och optimistisk blick. Stekspaden finns som alltid med, och den käcka kockmössan är på plats.



Hur tillaga maten? Vi vill ha lite input! Som tur var kom en fin bok om nudlar i ett paket till jobbet idag. Den kanske kan ge oss lite inspiration i den ädla konsten att koka nudlar. Sigurd har i förtroende berättat att i sin tid som kock i flottan spenderade han jämna delar i hamnen, drickandes gin, frotterandes med kvinnor från världens alla hörn, och resten av tiden i kurran ombord, skalandes potatis. Den enda orientaliska rätten han mumsade var med andra ord... hrm.. inte nudlar i alla fall. Den här skylten känner han igen i alla fall, det skall tydligen vara Mama Changs ramen, ett nudelställe i Sapporo i Yesso, nuvarande Hokkaidō, Japan.



Nu har Sigurd sträckt sig in i kylskåpet och hämtat ut 350 gram av råvaran.
- Vad står det att det är för kött iLEZ?
- Det är ky.. ky... kylklampar. Just det Sigurd. Kylklampar. Viltfångade till och med! Det du! Tänk vad man kan få tag på i affärerna nuförtiden! Hehe!
- Härligt!


Här ligger Sigurd och fabulerar om sin tid som manlig prostituerad i Ceylon, nuvarande Sri Lanka. "På den tiden fanns det ingen intimtvål" minns han med en fjärran och sällsynt eftertänksam blick.



- Mitt korta äventyr som lärling hos Picasso gav mig ingenting förutom leverproblem!
- Var fick du ditt öga för formens och kompositionens vikt i ett konstverk då?
- Det var som kringresande jude i barockens Frankrike. Det fanns inga pengar men gott om hovdamer med kolkritor. Vi ritade porträtt tills kritdammet låg som ett täcke över Clermont-Ferrand. Det viktigaste jag lärde mig var dock att motivet är det avgörande i en målning, som du kan se i det här verket.



Sigurd lägger en brew på kylning. Inga starka grejor längre för Sigurd, bara en folköl att mumsa på efter maten.



"I med kylklamparna bara" hojtar Sigurd och slänger i kylklamparna i den heta stekpannan.
- Doh! Vi har inga chopsticks!
- Vi får klara oss utan, iLEZ. Du KAN äta med spade och grep som alla andra.



Sigurd längtade ut på havets böljor åter igen och bestämde sig för att återuppliva gamla minnen. Tydligen fanns det varken kvinnor att fraternisera med, gin eller brigg på nudelskeppet, så Sigurd fick gå upp igen.



Vi glömde fläkten! Tur att Sigurd är tekniskt utbildad och kan dra igång den här mackapären. Efter att Sigurd laborerat i en minut borta vid proppskåpet med en brun banan och Idominsalva föreslår jag reglaget på själva fläkten och Sigurd mumlar något om betavågor och Försäkringskassan.



- Såhär mycket is har jag inte sett sedan jag var polarforskare!
- Vad forskade du på?
- Kylans effekt på det manliga kön.. eeh.. kön..
- Könummersystemet?
- Just det, det verkar som om just män är mer benägna att fuska till sig en bättre plats i kön till bastun om man sänker temperaturen till minus 46 grader celsius i väntrummet.
- Ja Sigurd, hursomhelst verkar det som om fryst vatten är billigare att sälja till folk än frysta grönsaker.
- Som kylklampar ungefär?
- Typ så ja.


Sigurd justerar volymen på stämningsmusiken i bakgrunden.



Likt Moses (och med lika storslagna ord) kommenderar Sigurd kylklamparna att dela upp sig i två läger, lag nord och lag syd. Lag nord skall ätas upp idag och sydarna hamnar i en plastlåda och blir uppätna imorgon. Varken Sigurd eller jag var sugna på en lång utröstningsprocess och intriger och tävlingar för mentalt handikappade solstungna kylklampar så det fick bli såhär.



Det blev inte så sjaskigt tillslut, men det skulle nog klarat lite mer krydda. Vi får njuta av resterande mat imorgon med en rejäl dos soja.

Tschüss från Sigurd och iLEZ!