Exhibit B

Vidare bevis på Radio Dalarnas Redneck-inriktning hördes idag vid 08:30-tiden:

"Cause I'm a redneck woman
And I ain't no high class broad
I'm just a product of my raisin'
And I say "hey y'all" and "Yee Haw"
And I keep my Christmas lights on, on my front porch all year long
And I know all the words to every Charlie Daniels song"

Finns det på allvar kvinnor i Dalarna som identifierar sig med sånt här skit? Snart börjar vi med tractorpulling, lynchningar och korsbränning också.

Ok att dalarna har en lång tradition av misstänksamhet mot auktoritet och motstånd mot yttre styre, men någonstans måste man ju inse att vi snabbt tillbakabildas till någon slags antiintellektuell bakgård fylld av bilintresserade unga män och deras undertryckta flickvänner. När vi flyttar är jag glad att jag hamnar lite närmare Falun som åtminstone står ut lite som kulturstad i jämförelse med resten av dalarna.

Vrålkatten

Agnes, originally uploaded by iLEZ.

Agnes är tufsig och skriker hela nätterna, men jag tycker om henne ändå.

iLEZ är med nano

Nya nanon får tre tummar upp!
Vila i frid iPod nano 1g.
Leve iPod nano 3g!
Leve Fredag!
Vive la Fête!

"Radio" Dalarna

Jag sitter i den ytterst besvärliga sitsen att vara en smyg-musik/media/smakneurotiker som är tvungen att lyssna på Radio Dalarna hela dagarna. Jag skulle gärna sluta skriva här och invänta de empatiska kommentarerna från mina medlidsamma läsare, men för de som ännu inte förstår eller kanske inte vet vad Radio Dalarna är kan jag förklara.

Radio Dalarna är från början en komediserie som Sveriges Radio tog fram i hemlighet för att skoja med den typiske dalmasens dialekt och lite bonniga attityd. När ingen i dalarna uppfattade att hela kanalen var ett skämt bestämde sig SR för att det var för pinsamt att berätta detta och fortsatte sända som om inget hade hänt. När det dessutom, på en kickoff i Tällberg, visade sig att de dalmasar som man med skrattet bubblande i magen anställt inte heller förstod att det hela var ett skämt beslöt man sig i samråd med regeringen för att skjuta till mer pengar till nyanställningar och utvidgning av kanalen för att försöka släta över fadäsen.

Snart skulle den första riktigt stora utmaningen för Radio Dalarna uppenbara sig. Vargfrågan. Efter interna konflikter beslöt man sig för att programledarna till varje pris skulle hålla sig otroligt neutrala, men nämna vargdebatten så ofta man kom undan med det. Sedan skulle diverse vargnazister släppas igenom i debatt och intervju och ytterligare bidra till parodin av dalmasarnas intellektuella förmåga. Liknande taktiker infördes i kvinnofrågan och miljöfrågan.
För att öka lyssnarantalet köper man också in den allra senaste musiken från vinnarna av Idol och ersätter arkivet med det som blev kvar mellan en krock mellan en lastbil från Bert karlssons countryöverskottsbolag, en långtradare full med 80-talshits och en personbil som för tillfället hade sex backar LP skivor med "Köppäbävisan" och andra tokroliga lustifikationer med dalaanknytning. Det hela köptes till vrakpris från Ronny, en trogen lyssnare som av en händelse rullade förbi olycksplatsen i sin epa-traktor och kunde ta tillvara musiken.

Detta är anledningen till att man får in mer musikalisk variation på ett 128Mb usb-minne än vad man har i hela Radio Dalarnas arkiv. I Januari 1992, i ett DJ-battle mellan Radio Dalarnas musikansvariga och en "Casio Kidz Tone Bank 500"-keyboard utan strömsladd, dog tre personer ur radiokanalens lag medan resten behövde vård hos terapeut. Två tog sig aldrig riktigt ur chocken.

Trettonminutersinlägg

Min brottspartner torkskåpet har givit mig tretton minuters respit i natten. Tretton minuter att skriva något smart och insiktsfullt till världen medan det bullrar och stökar plikttroget i källaren.

Något jag tänkte på för ett tag sen, som jag själv tyckte lät smart såhär i efterhand, var att 80-talisterna och kommande generationer aldrig kommer att få någon guldklocka. Istället kommer vi kanske få ett diplom för vårt femhundrade vikariat, eller kanske en utmärkelse för snyggast CV eller något, men aldrig en guldklocka för 25 års tjänst. Kanske kommer vi leva något slags nomadliv där vi har våra vattenhål dit vi återvänder som misshandlade fruar. "Jahadu Jens, är du tillbaka som telefonförsäljare på Mr. Music igen?". "Ja, nu har jag 45kr/h och spärrad YouTube på jobbdatorn. Men han säger att han älskar mig..."

Lite då och då kommer vi på någon längre resa ut i arbetslivet träffa på resande med samma chanser till fast anställning och jämföra anteckningar, och precis som de gamla luffarna kanske vi kommer lämna små märken invid grindstolparna hos de olika företagen, på något står att läsa: "Bra flextider", "5 år som vikarie, kaka på fredagar". På ett annat: "Fick gå på en teknikalitet", "Starkt fack, inga chefer" och andra mer eller mindre hjälpsamma recensioner i kort sms-form.

Företagen kommer snart beordra städpersonalen att ta bort dessa märken men städarna är också 26 år och inne på sina femtonde korttids/inhoppsvikariat och är mer än villiga att stödja rebellerna.

Vive la revolucion!
/iLEZ

Zoologiskt

Dagens felhörning.
Låten logiskt med Petter spelades på radio, och texten:

Det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, du har inte en aning, aning

Blev:

Det är zoologiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, du har inte en aning, aning

Kneg och sorg

Jag har mitt jobb, min flickvän och mina framtidsplaner. Det räcker jäkligt långt för mig. Jag har upptäckt att jag är totalt beroende av att ha ett jobb för att må bra. Det är en väldigt stor del av min tillvaro och om jag är t.ex arbetslös eller ströjobbar så mår jag långt sämre än om jag skulle ha ett stadigt arbete. Låter självklart kanske, men jag insåg inte förrän nu hur pass stor skillnad det är mellan sysslolösa iLEZ och flextid 07:30-16:30-iLEZ med x tusen/månad och ursäkt/budget att handla mat och kläder för. Den enda nackdelen nu är att man har fritid enbart på helgerna och nästan ingen tid för vänner och roliga saker i veckorna, men jag antar att det är så för alla andra också, och det kommer bli "värre" när man flyttar till huset. Det är lätt värt för att etablera en intellektuell och smakfull civilisationens utpost på [adress].

Nu en recension:
Toyota Carina '98
Trots att finnen som sålde oss bilen lurade mig på en farthållare så är jag i stort sett nöjd med köpet. Jag fick en oannonserad motorvärmare istället.

Några plus:

• Stolvärmen verkar komma från en grilltillverkare.
  
• AC
  
• Otörstig
• Rätt fin inuti
• Billig som fan
• Ett gratis kassettband med finsk musik på köpet!
  

Några minus:

• Namnet. Man raggar inte upp något alls i en Toyota Carina.
• Utseendet. Man raggar inte upp något alls i en Toyota Carina, speciellt inte en mörkgrön.
• Ett skumt gnissel i kopplingen när man har ettans växel i och kör iväg. Ska åtgärdas dock.
• Det finska kassettbandet.
• Det finska rakvattnet som ännu inte är helt urvädrat.

Plusen överväger minusmarkeringarna i alla fall, och jag är nöjd. Har handlat lite nere i butiken (15% rabatt kan tyckas lite snålt, men man handlar likt fan) för att komplettera bilen med bl.a en motorvärmarkabel, bogserlina och diverse annat krafs. Nu saknas höger framlampa som skall åtgärdas snarast.

Nu till tråkiga nyheter:

iLEZ iPod nano,
Första generationen,
Svart,
2Gb,
Serienummer 6U601NQXTJT,
Specialgravyr: "iLEZ nano/3z är bäst!":

Född: Jan 06
Stendöd: Jan 08

Skulle göra vad som helst för att få en logg på ungefär hur många dagars musik den spelat upp. Det är nog rekord. Den måste vara den mest använda lilla iPod någonsin, både med tanke på hur mycket jag saknar den och med tanke på den lille gynnarens mängd repor och hack. Känner mig lite som den dagen min bärbara CD-spelare blev stulen, way back in Soltorg, och man vart tvungen att vandra som en zombie i de hörandes värld.
Bärbar musik är en av topp tio saker som hänt mig.

I can has moar pearz?

Linus är en päronkatt av rang.
Just här tror jag det är äpplen han äter, men han älskar päron.