Trettonminutersinlägg

Min brottspartner torkskåpet har givit mig tretton minuters respit i natten. Tretton minuter att skriva något smart och insiktsfullt till världen medan det bullrar och stökar plikttroget i källaren.

Något jag tänkte på för ett tag sen, som jag själv tyckte lät smart såhär i efterhand, var att 80-talisterna och kommande generationer aldrig kommer att få någon guldklocka. Istället kommer vi kanske få ett diplom för vårt femhundrade vikariat, eller kanske en utmärkelse för snyggast CV eller något, men aldrig en guldklocka för 25 års tjänst. Kanske kommer vi leva något slags nomadliv där vi har våra vattenhål dit vi återvänder som misshandlade fruar. "Jahadu Jens, är du tillbaka som telefonförsäljare på Mr. Music igen?". "Ja, nu har jag 45kr/h och spärrad YouTube på jobbdatorn. Men han säger att han älskar mig..."

Lite då och då kommer vi på någon längre resa ut i arbetslivet träffa på resande med samma chanser till fast anställning och jämföra anteckningar, och precis som de gamla luffarna kanske vi kommer lämna små märken invid grindstolparna hos de olika företagen, på något står att läsa: "Bra flextider", "5 år som vikarie, kaka på fredagar". På ett annat: "Fick gå på en teknikalitet", "Starkt fack, inga chefer" och andra mer eller mindre hjälpsamma recensioner i kort sms-form.

Företagen kommer snart beordra städpersonalen att ta bort dessa märken men städarna är också 26 år och inne på sina femtonde korttids/inhoppsvikariat och är mer än villiga att stödja rebellerna.

Vive la revolucion!
/iLEZ