Paradigmskifte, ett fint ord

Det sker ett underligt paradigmskifte*. Vanligt folk utan teknikintresse har börjat använda sidor som Facebook, och tycker om det! Folk man aldrig hade sett på någon annan sida finns nu i en stor del av fallen tillgängliga på Facebook.
Sidor som Facebook är inget nytt för mig som ganska van datoranvändare. Jag och miljoner andra har sett liknande sidor svälla upp och fastna i något slags tak där målgruppen helt enkelt tar slut. Nyhetsvärdet är slut och de som skulle använda sidan finns redan där eller skiter i den. Den brinner inne helt enkelt.

Någonstans har nu två linjer i ett diagram korsats, den ena beskriver en uppåtgående svagt logaritmisk kurva och representerar X, storleken internet har i allmänhetens medvetande. Den andra linjen är en nedåtgående logaritmisk kurva som beskriver talet Y. Talet representerar den samlade svårigheten att använda datorer, svårigheten att registrera sig på en sida som facebook, sannolikheten att hitta någon man känner på Facebook, och liknande. Y står helt enkelt för krånglet.
När dessa två linjer korsas så kommer det obönhörligen leda till cirkus. Någon IT-professor uttalar sig i media, vilka även skriver om antivåldsgrupper på Facebook, identitetsstöld, etc etc.
Allmänheten ramlar in helt enkelt, högljudda, med smutsiga skor och en lite smygintresserad blick. De skickar vampyrinbjudningar och uppmaningar att lägga till löjliga små applikationer med nallebjörnar på våra personliga sidor. Med dessa möjligheter, och 100 personer i kamratlistan, genererar medelsvensson mer spam i min inkorg än den genomsnittliga ryska internetmaffian.

Det är inte lika illa som "September that never ended", som syftar på September '93, då alla oerfarna America Online (AOL)-användare släpptes in på Usenet och rörde om i dess finstämda system av oskrivna regler om hierarkier och etikett, men det har vissa likheter. Människor som inte har någon aning om hur man gör sig förstådd på internet släpps loss med kraftfulla verktyg, som ett gäng babianer med DAMP i en nyputsad bilverkstad.

Dilemmat är uppenbart. Y, alltså svårighetsgraden av bl.a internetapplikationer, kommer att sjunka till följd av den fullständiga implementeringen av Web 2.0, användbarhetifieringen av internet. Detta tal är kopplat till en rundgång i systemet och leder till att X i sin tur växer. Bidragandet och utbytandet av vanliga människors material leder till att fler människor dras till de samlingspunkter där detta sker, t.ex Facebook. Problemet är att dessa vistas i en "lokal" som konstruerats av människor med vinstintresse. Precis som i "September that never ended" måste erfarna användare helt enkelt samsas om platsen med de nya, och ömt lotsa dem in i den "nya" världen. Vi får helt enkelt stå ut med att de står och gapar i ljuset från teknologins överlägsenhet och tror att de upplever något som ingen sett förut.

* Löst använd term.