Toodeloo!

En gammal idé

Att vänta på något är jobbigt nog utan att fucking posten skall vara där och visa EXAKT var fanstyget befinner sig! Det spelar ingen roll hur mycket jag trycker på F5 och uppdaterar sidan, skiten ligger fortfarande där det ligger och inget jag gör i den digitala världen kan han någon som helst inverkan på objektets fysiska position.

Det är här illusionen rämnar på något sätt. Människa/Dator-interfacet faller på eget grepp. Allt går på internet. Vill jag ha en bild på en balksko eller läsa en text om symbolik i Babylonien kan jag få tag på det inom fem sekunder. Datan i bilderna förvandlas till elektromagnetisk strålning och manifesterar sig i den fysiska världen som en bild på min näthinna, nästan precis på samma sätt som en bild i en tidning eller i princip allt annat som reflekterar ljus. Jag får med andra ord fysiska saker levererade hem till mig på beställning.

Men NU, när ett gäng atomer skall levereras till mig spricker alltihop, grejerna måste kastas i en jäkla lastbil och köras från Kalmar och hit!

Jag tänker mig, i min ändlösa okunskap, en konstruktion där två mikrovågsugnsliknande apparater står på ett bord, den ena ovanpå den andra. I den översta luckan lägger lägger jag in, säg, en sony walkman kassettbandspelare, kanske några videoband, några nävar krossat glas, ett gammalt grafikkort, en rostig sked och en kopp vatten. Maskinen piper till glatt och meddelar att materian i mixern är av tillfredsställande sammansättning.

Jag trycker på startknappen, och den av mig förprogrammerade URLen laddas in i den nedersta apparaten. Lite gammastrålning läcker ut ur den översta luckan när mina 90-talsprylar förvandlas till plasma och sammanfogas till nya atomer enligt den matris som laddats hem från URLen jag matat in. Om jag vågar kan jag ställa mig på huk och titta in i den nedersta luckan och se hur min nya Nintendo DSi formas ur den dimma av fria nya molekyler som yr ner från den översta maskinen. 2000 kronor dras från mitt Mastercard.

Hur många år behöver jag vänta på det här tror ni?

En dröm

I natt hade jag en dröm som säkert påverkades av att jag fick gå upp säkert fyra gånger och ta hand om katter som tydligen hade ett hårbolls-race, kring midnatt.

Drömmen börjar med att det läcker vatten överallt i huset. Det börjar längs murstocken och tillslut läcker det från elementen. Kallt vatten av någon anledning. Jag börjar, i en trasig morgonrock, försöka fixa läckan, och under tiden märker jag att jag råkat bygga in en tänd lysrörsarmatur (!) i väggen i köket. Ute i den svarta natten har en häst flytt från sitt hägn och 3z ringer sina föräldrar som av någon anledning stormar in i vårt hus och går omkring med en massa andra okända människor i en liten tour genom rummen samtidigt som de pekar ut för mig var jag måste torka upp vattnet och var det finns vattenskador.

Hästen, som var 3z systers häst Tindra, har gått med i en grupp djur som flytt från samhället och gått på luffen och bildat ett slags kriminellt kollektiv. Vi försöker jaga ikapp djuren, mitt i det kolsvarta sörjiga vårslasket. Det finns flera olika tamdjur bland kollektivet, bland annat en irländsk setter som fött en massa valpar som fastnat i dess långa rödbruna hår. Valparna skäller och mår bra. De har vuxit och har öppnat ögonen och ser sig omkring nyfiket på världen.

Här börjar drömmen spåra ur, och jag drömmer samma sak om och om igen i olika variationer. Jag har alltid kontroll över vissa av mina handlingar, men det är som att det finns en räls som min hjärna vill följa, och jag försöker spåra ur den genom att göra för mycket själv.

Den irländska settern har sprungit vidare och ersatts av en birgus latro, en kokoskrabba, ett horribelt monster stort som en mänsklig överkropp. I min dröm är den lite mer lik en vanlig svensk signalkräfta, men är fortfarande ganska stor och fult osymmetrisk. I drömmen signalerar den ohälsa och fara genom sin osymmetriska kropp och sin enorma fulhet och skrämmer mig till panik. Krabban/kräftan hänger från en vägskylt i Gagnef, när man svänger upp från riksvägen, i korsningen mellan vägen till 3m och den till Dooria.

Den hänger alltså under en smutsig blå vägskylt, med klorna neråt, bakdelen är fäst i skylten med någonslags kropps-eget lim som den utsöndrat. Ur en öppning på toppen kryper små krabb-yngel ut och biter sig instinktivt fast i krabbans långa missformade ben. De växer fast i benen och gör att krabban inte kan röra sig och både barnen och krabban lider otroligt. Det ser man i krabbans svarta ögon.

S303, en vän, har anslutit sig på jakten på det vilda djurkollektivet och står bredvid mig och ser inte lika rädd ut som jag är för krabban, även fast den sitter fast i en vägskylt. Jag säger i min vishet att det bästa för krabban och dess avkomma vore ju att få sluta lida och bara dö snabbt.

S303 kommer springande, han har stampat sönder krabban och krabbans barn och han gråter våldsamt och slår omkring sig med armarna, jag försöker fånga honom och trösta honom med en kram men han, och följaktligen jag, springer genom en hamburgerresturang som är byggd kring en stor idrottsarena, och folk tittar på oss. Vi är påväg fram till ett bord där en grupp asiatiska tv-jurymedlemmar sitter och tittar bistert på oss. De går igenom dagens händelser från det läckande vattnet fram till krabbstampandet och dömer oss hårt.



Jag ser flera anledningar till att jag drömde som jag gjorde. "Luffen"-delen måste vara en grej jag såg om Tomas Bodström på tv igår, om släktforskning. Han hade en släkting som varit luffare. Det var även med en stor irländsk setter med långt hår i programmet.

Det läckande vattnet är garanterat med för att jag promenerade igår och tänkte på taket och vatten.

Födslotemat kommer garanterat från en diskussion jag hade med en kär vän som är psykologistuderande. Han citerade Samuel Becketts "i väntan på Godot":

Kvinnan föder gränsle
över en grav
Det glänser till av ljus
ett kort ögonblick
innan det blir natt igen


------------
En intressant iakttagelse är att kokoskrabban, när den nyper en människa med sina enormt starka klor, blir så rädd att den inte vågar släppa taget. Ett trick folk i Indonesien lärt sig är att när detta händer kittla krabban lite lätt på den mjuka magen med typ en gren eller ett grässtrå. Då blir den kittlig och släpper taget.
Gulligt. Jag vill träffa en kokoskrabba, fast på lite säkert avstånd.

Ingen idé

Ok, jag brukar sällan skriva om kvällstidningarna på trastfolk. Hela sidan skulle bara bestå av ett enda långt raljerande inlägg om hur idiotiska människor kan vara. Men idag gör jag ett undantag eftersom jag såg ett så pass bra exempel på vad jag tycker är fel på internet.

Att anonymitet gör att folk blir taskiga och säger saker de normalt inte skulle säga ansikte mot ansikte är väl känt. Men min teori är att anonymitet också sänker människors förmåga att tänka själva med ca 50%. Case in point:
Artikeln handlar alltså om det senaste "rikslarmet" om kycklingkött, och glasbitars uppdykande i detta. Rubriken är 40 pixlar hög. En ganska stor rubrik. Det står bland annat "INGEN IDÉ ATT RÖNTGA" i rubriken. Ganska tydligt och i klartext. Det sista stycket i artikeln är ett citat från kirurgen som också citeras i rubriken. Kirurgen säger att det inte är någon idé att röntga efter glas i människokroppen eftersom det inte är säkert att det syns.

Den första kommentaren kommer inte ens 130 pixlar nedanför sista ordet i artikeln. Som ni kan läsa undrar personen i fråga om det inte går att röntga efter glas i kycklingförpackningarna. Visst, man kan försvara frågeställaren genom att säga att han menar att man ska röntga kycklingpaketen redan i fabriken och inte de människor som ätit glaset, men då missar man poängen. Rubriken säger "INGEN IDÉ ATT RÖNTGA", artikeln säger "det är inte säkert att glas syns", och på något sätt har personen som lämnat den enda kommentaren missat poängen med i princip hela artikeln innan han kommenterat.

För vidare studier i det här fenomenet rekommenderas Youtube där i princip varje video med någon som helst kommentardiskussion bjuder på fantastiska exempel på att nu kan verkligen vem som helst använda internet. Man kan tro att regnbågen från din vattenspridare är ett tecken på föroreningar i vattnet. Man kan tro att europa är ett land. Man kan i princip vara hur dum som helst. Välkommen till internet.

Häxprocess

Satte ihop en liten video mest för att finnas på youtube om någon skulle vilja höra. Med lite dokumentära notes en bit in i låten!

Var ett bra tag sedan jag gjorde musik, det här är typ sista låten jag gjorde innan jag gav upp. Har börjat så smått igen, men det låter riktigt illa än så länge. Mer kommer när jag är nöjd!

Golvet reglades så ordentligt som bara möjligt. Fick jag göra om något skulle jag fixa lutningen på golvet (gammalt hus...) innan jag skruvade golvspånet. Det är dyrare att flytspackla bort en lutning än att regla lite snett för att kompensera för gammalt byggfusk.

Gammal skräp-isolering. Spån blandat med byggdamm och gammalt skräp. Jag får omisolera underifrån när det stora badrummet under byggs om jag känner för att byta då.

Hum. Hur blir det här då? En del pyssel med avloppsrör blir det. Tror det blev optimalt tillslut.

50-röret till vänster är avluftning till avloppet. Går upp i vinden. 110-röret som går neråt är avloppet som är under planering.

Såhär! Sätter ordentligt fast 110-röret med reglar och spikband. Det vita kopparröret är vattnet till toaletten. Det grå röret går ner i vad som skall bli en vägg, och det vita kommer hamna på "tvättstugesidan" av väggen, alltså inte i den.

Presto! Den vita toalett-anslutningen skall sågas av till rätt höjd senare. Ritade streck på skivan för en ungefärlig uppskattning om var toastolen kommer att stå.

Stökigt blir det.

Vallar för att hindra att flytspacklet rinner över kanten på golvet och ner i spånet. Fästes med PL400 som bidrog till den trevliga stämningen i det 6 kvadratmeter stora och dåligt ventilerade rummet.

Avancerad matematik när golvvärmeslingan skall installeras.

En chans får man.

En liten extra koves för att få varmt under första foten man sätter ner när man kliver in. Notera avslutet som hamnade bara centimeter från det beräknade stället.

Vad gör jag här? Tätar kring vattenrören till handfatet? Sannorlikt.

Brrrrrrrrrrrrrrrrrr! Flytspackel är tungt och dammigt. 3z vispade större delen och fotade mig när jag var manlig med borrmaskinen.

Plaskigt. Blandade lite hårt först. Sånt kostar.

Proffsigt.

Torrt och primat! Fick kasta på en blaskigare blandad hink nere till höger eftersom golvet lutar så förbannat.

Nu skall det fixas med det elektriska. Dessutom är Hidroflex och våtrumsmatta inhandlat, så det är nästa steg, därpå kakel och sen väggbeklädnader och diverse annat krafs. Har aldrig gjort det här tidigare och hoppas att jag inte missat någon grundläggande punkt. Håller mig till instruktionerna för att allt skall fungera som toalett, rent försäkringsmässigt.

Pepplistan

Vi börjar med lite skamlös kommersialism och eskapism för att kicka igång veckan på ett hälsosamt sätt:

På delad första plats kommer Nintendo DSi tillsammans med KORG DS-10, en fick-synth-mjukvara till nintendos handhållna DS-konsoll kan man säga. Det är en digital syntes av den gamla analogsynthen Korg MS-10. Kul skulle jag tro, kanske inte som komplett musikplattform, men åtminstone som komplement och rolig pryl! Här skulle även GTA-spelet till DS ligga om jag orkade leta reda på en bild.

På mittenplats kommer en hel drös med tv-spel. Jag har gått från hardcore till casual när det gäller tv-spel har jag märkt. Håller på att gubb-lira igenom bredbenta amerikanska snoppfäktar-rymd-operan Halo 3 och kan faktiskt ta paus i någon vecka mellan sittningarna, till skillnad från när man var 16 och brände igenom ett spel på en kväll. Jag tillåter mig inte att slappa med en spelkontroll i handen lika ofta nu. Jag skulle vara bättre på det här om det inte vore för att det händer så mycket enormt spännande saker AFK.

På tal om det är toarummet i kattvinden flytspacklad och grann, men mer om det senare.

På en hedrande sista plats kommer Moto Boy, vars ljuva sångröst är fullkomligt överlägsen allt melodifestivalen kan erbjuda:

I Globen såg det ut som han ba: "WTF gör jag här med Charlotte Perelli?"

Stor reflektorskärm

Ibland lyser månen så skarpt att man kan ta helt ok bilder mitt i natten också.

Könskriget

En het diskussion rörde upp minnen om en bok som heter "Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen". Köp den. Den kostar bara 36 kronor.

Diskussionen vars ämnen som fick mina kaotiska minnesbankar att hosta fram dessa neuronladdningar handlade om oss män och vårt våld mot kvinnor, och om huruvida det egentligen finns en "sjuk man" eller om det bara handlar om ett nedärvt beteende hos oss män.

Jag känner mig sällan ordentligt tillhörig en viss traditionellt avgränsad grupp, och skulle inte bli direkt upprörd om någon kallade mig "svennejävel" eller "viting".
Men en man är jag definitivt, med alla våra brister och fel, och att vara man är inget jag hade önskat på någon annan människa.

Mina vänner och debattörskor ritade en bild av män som ett väsen som inte behöver vara sjukt för att begå brott mot kvinnor. "För vad är egentligen sjuk, var går gränsen mellan manligt beteende och sjukdom?". Anders Eklund och Toni Alldén, jägaren som dödade carolin, samt de finska skolmassakrerna fick stå som exempel på att män av väljer kvinnor som mål för sitt våld.
De bakomliggande anledningarna till våldet fick vara outredda, eftersom debatten lutade mer åt specifika exempel på mäns våld mot kvinnor och olika definitioner av "sjuk" och andra avstickare.

Jag hade i vanlig ordning velat få tre minuters oavbruten uppmärksamhet för att lyckas plädera för min sak, men i många fall är lunchen för kort och åsikterna för många för att ens jag skall orka lyssna på mig själv när jag försöker renovera mina illa beskjutna argument.

Mitt i snöstormen av marginellt avvikande åsikter kastade jag i hur som helst in betet:

"Men såhär då? Mäns våld mot kvinnor har att göra med extremt komplexa orsaker som i grund och botten orsakats av sex och dess enormt centrala roll hovår art, precis som andra arter. Alla våra beteenden är mer eller mindre sexuellt motiverade. Vi klär oss i fina fjädrar, vill äga imponerande saker och stora landområden, vi försöker se så attraktiva ut som möjligt och sedan slåss vi om alla dessa saker, beteenden som vi gång på gång beskriver som sexuellt motiverade hos andra djur. Varför kan då inte beteendet hos ett så komplext djur som människan vara motiverat av samma sak?".

Hilarity ensues, som det heter på engelska, och lunchen avbryts vid ungefär den här tidpunkten. Jag lämnas undrande vilken del av min teori som "motståndarsidan" egentligen avviker så radikalt från.

Vi är väl djur, eller tillskriver vi oss några människospecifika biologiska egenskaper som inte hör till riket animalia? Vi är inte långt från den evolutionära grenen som chimpanserna sitter på, så varför skulle människans beteende avvika från människoaporna på ett såpass radikalt sätt som verkar föreslås? Ockhams rakkniv innebär ju att man inte ska föra in fler företeelser än nödvändigt för att förklara en observation.

Det verkar vara bekvämare att beskriva män som kapabla till vad som helst, och sedan som en ninja i natten styra diskussionen vidare från ren "könsdiskriminering" genom att påstå att "vilken människa som helst är ju kapabel att göra vad som helst under rätta förhållanden förstår ni". Här säger jag NEJ och vill gärna gå vidare på det första som sades, nämligen att just män skulle vara mer benägna till våld. Det ÄR vi bevisligen, och mäns våld riktar sig av någon anledning mot kvinnor.

Kan det vara så att beteendet har fungerat tidigare, hur hemskt och kallt det än kan låta? Är det kanske så att varje civilisation är uppbyggd av en man som står sträckt över en utnyttjad kvinna? Hur hårt skulle det slå om vi fick reda på att könsdiskriminering inte är något vi män ens behöver göra medvetet? Att det är något vi gjort hela vägen hit? Precis som att en gammal skräpgenstump kan dyka upp ibland och ge oss en svans eller hår på hela kroppen kan kanske ett beteende dyka upp från människans förflutna och slå rot i en störd hjärna och manifestera sig i en könsdiskriminerande skolskjutning eller ett våldtäktsmord.

Hur konstigt låter det?
Att bara rycka på axlarna och säga att män helt enkelt ÄR si och så verkar lätt onyfiket.

Det dagliga slitet

Såhär har jag spenderat de senaste dagarna. 1.5 skärmar med InDesign och 0,5 skärmar med pirate-bayrättegången. Tyvärr tror jag att "våran" sida åker dit så det smäller om det, och ett prejudikat skapas som kan användas för att stänga ner i princip vilken europeisk del av internet som helst som hotar ett tillräckligt stort amerikanskt ekonomiskt intresse. "Skype hotar Telias ställning som en traditionell leverantör av telekommunikation. Vi stämmer dem för förlorad inkomst."

Ingen över 30 i rättssalen har någon som helst koll på tekniken eller om hur fildelning fungerar. Alla verkar tro att själva tekniken står inför rätta och att det på något sätt är möjligt under svensk lag.

Den åklagande sidan står på sin sida med darrande underläppar muttrar stora ord om hur de förlorar pengar på grund av en ny teknik de inte är med på och vill att svenska rättssystemet på något sätt skall hindra den.

Liknelsen vid häst-och-vagn-problemet är fruktansvärt bra: "Om bilen uppfanns idag skulle kuskarna stämma skiten ur bilbolagen för förlorad inkomst", etc etc. Ännu bättre är frågeställningen: "Om DN har en annons om 'massage', som senare visar sig vara en annons för en bordell, vilket har hänt många gånger; anmäler du då Johannes Gutenberg, ansvarig utgivare, redigerare, tryckeri, tidningsbud, läsare, annonsör, eller den som besöker bordellen?". Några killar har satt upp ett ställe där ett gäng personer kan byta uppgifter om vad de har för saker på sina datorer att dela med sig av, lite förenklat. Personerna som begår brottet stäms inte, utan de som tillhandahållit tekniken, vilket är kusligt likt häst-och-vagn-liknelsen.

För någon som är insatt om hur Bittorrent fungerar framstår hela rättegången som hopplöst förvirrad och föråldrad. Inget brott har begåtts av de åtalade, som sitter i en rättssal enbart på grund av att direktörer för amerikanska mediaföretag inte orkat hänga med i utvecklingen och bestämt sig för att krossa dem istället.