Könskriget

En het diskussion rörde upp minnen om en bok som heter "Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen". Köp den. Den kostar bara 36 kronor.

Diskussionen vars ämnen som fick mina kaotiska minnesbankar att hosta fram dessa neuronladdningar handlade om oss män och vårt våld mot kvinnor, och om huruvida det egentligen finns en "sjuk man" eller om det bara handlar om ett nedärvt beteende hos oss män.

Jag känner mig sällan ordentligt tillhörig en viss traditionellt avgränsad grupp, och skulle inte bli direkt upprörd om någon kallade mig "svennejävel" eller "viting".
Men en man är jag definitivt, med alla våra brister och fel, och att vara man är inget jag hade önskat på någon annan människa.

Mina vänner och debattörskor ritade en bild av män som ett väsen som inte behöver vara sjukt för att begå brott mot kvinnor. "För vad är egentligen sjuk, var går gränsen mellan manligt beteende och sjukdom?". Anders Eklund och Toni Alldén, jägaren som dödade carolin, samt de finska skolmassakrerna fick stå som exempel på att män av väljer kvinnor som mål för sitt våld.
De bakomliggande anledningarna till våldet fick vara outredda, eftersom debatten lutade mer åt specifika exempel på mäns våld mot kvinnor och olika definitioner av "sjuk" och andra avstickare.

Jag hade i vanlig ordning velat få tre minuters oavbruten uppmärksamhet för att lyckas plädera för min sak, men i många fall är lunchen för kort och åsikterna för många för att ens jag skall orka lyssna på mig själv när jag försöker renovera mina illa beskjutna argument.

Mitt i snöstormen av marginellt avvikande åsikter kastade jag i hur som helst in betet:

"Men såhär då? Mäns våld mot kvinnor har att göra med extremt komplexa orsaker som i grund och botten orsakats av sex och dess enormt centrala roll hovår art, precis som andra arter. Alla våra beteenden är mer eller mindre sexuellt motiverade. Vi klär oss i fina fjädrar, vill äga imponerande saker och stora landområden, vi försöker se så attraktiva ut som möjligt och sedan slåss vi om alla dessa saker, beteenden som vi gång på gång beskriver som sexuellt motiverade hos andra djur. Varför kan då inte beteendet hos ett så komplext djur som människan vara motiverat av samma sak?".

Hilarity ensues, som det heter på engelska, och lunchen avbryts vid ungefär den här tidpunkten. Jag lämnas undrande vilken del av min teori som "motståndarsidan" egentligen avviker så radikalt från.

Vi är väl djur, eller tillskriver vi oss några människospecifika biologiska egenskaper som inte hör till riket animalia? Vi är inte långt från den evolutionära grenen som chimpanserna sitter på, så varför skulle människans beteende avvika från människoaporna på ett såpass radikalt sätt som verkar föreslås? Ockhams rakkniv innebär ju att man inte ska föra in fler företeelser än nödvändigt för att förklara en observation.

Det verkar vara bekvämare att beskriva män som kapabla till vad som helst, och sedan som en ninja i natten styra diskussionen vidare från ren "könsdiskriminering" genom att påstå att "vilken människa som helst är ju kapabel att göra vad som helst under rätta förhållanden förstår ni". Här säger jag NEJ och vill gärna gå vidare på det första som sades, nämligen att just män skulle vara mer benägna till våld. Det ÄR vi bevisligen, och mäns våld riktar sig av någon anledning mot kvinnor.

Kan det vara så att beteendet har fungerat tidigare, hur hemskt och kallt det än kan låta? Är det kanske så att varje civilisation är uppbyggd av en man som står sträckt över en utnyttjad kvinna? Hur hårt skulle det slå om vi fick reda på att könsdiskriminering inte är något vi män ens behöver göra medvetet? Att det är något vi gjort hela vägen hit? Precis som att en gammal skräpgenstump kan dyka upp ibland och ge oss en svans eller hår på hela kroppen kan kanske ett beteende dyka upp från människans förflutna och slå rot i en störd hjärna och manifestera sig i en könsdiskriminerande skolskjutning eller ett våldtäktsmord.

Hur konstigt låter det?
Att bara rycka på axlarna och säga att män helt enkelt ÄR si och så verkar lätt onyfiket.