Peace and Love 2006, lite bilder

Bilder från Peace and Love 2006. De kommer i lite oordnad följd, men det spelar ingen roll.

Tre glada människor som badar i en fontän inne på campingområdet.

På campingen fans det väldigt söta människor...

...samt väldigt roliga människor.

Mela, Jonas, 3z och Issie sitter och glassar på en bänk. Jag springer förbi i en satans brådska och hinner varken stanna för att vara artig eller för att ta igen mig.

Lind är vacker som alltid.

Ungefär såhär kul var Silver Jews. Inte helt tokiga var dom faktiskt, men den bastuliknande lokalen drog nog ner både publiken och bandet.

Ungefär såhär varm var jag på Silver Jews. Notera den underliga damen till höger. Vad gjorde hon på en konsert med ett indierockband?

En dag ska jag lära mig att keyboardinnan i BWO heter Anna Marina Schiptjenko.

Martin Rolinski poserar.

Martin Rolinski får en himmelsk uppenbarelse, eller är påväg att nysa riktigt hårt, eller mottar ett rejält blåsjobb, eller allt på samma gång.

Toffe har stiliga skor.

Emma och 3z är på S1. Trångt var det.

För att ge er en idé om hur svårt det var att fota Vive la Fete så lägger jag upp en ganska representativ bild för hur ungefär 200 av 210 bilder såg ut när jag kom till redaktionen. Sångerskan Els Pynoo struttar omkring på scenen som en höna och det är svårt att få fatt henne i sökaren.

Ungefär hur söt kjol som helst.

Ungefär hur söt sångerska som helst.

Erik och Elenor njuter av Vive la Fete, hoppas jag.

Fotokurs 1: Kort slutartid gör bilder skarpa, och mörka.

Els öser på.

Els öser fortfarande på.

Något som är väldigt svårt att uttrycka utan att verka som "Kåte Jens, Getpojken" är att jag blev imponerad av att Els inte hade någon BH på sig när hon hoppade runt. Det var väldigt snyggt helt enkelt. No less, no more.



Ett band vars första inspelade låtar är avsedda som "sängkammarmaterial" för sångerskan och hennes pojkvän kan inte vara dåligt. En kompis ringde upp mig mitt i natten igår, en vecka efter framträdandet, och var fortfarande helt häpen. Jag kan förstå honom. Han sa att Vive la Fete lät som om man tagit bort allt som är kasst ur The Sounds och gjort det mer electro. Jag kan hålla med honom där också, även fast det innebär att sätta vagnen framför hästen lite, eftersom jag misstänker att The Sounds lånat tungt av Vive la Fete. Jag har inga bevis, men jag misstänker att Maja Ivarsson hellre sjungit på hes sexig franska än dålig bruten engelska, som hon gör nu.

"Halleluja Borlänge!"

Kristet drog en HEL del människor, och skulle nog haft en större scen än scen 4. En surrealistisk konsert. Att höra de gamla godingarna manglas ut mitt på sveatorget tog ett tag att acceptera för min chockade hjärna. Kristet avbryter till och med mitt i en låt från nya skivan, eftersom publiken slutar röja. Det var första gången jag sett något sådant, och det var hur skönt som helst. "Ok, de röjer inte, vi byter till en bättre låt helt enkelt". Schysst.

Vi sitter och gör seriösa nyhetsreportage från Khoa Thai, där vi varje dag runt 15:00 inledde med dagens första iskalla Mariestads. Det blev lite av en tradition. När vi inte hade något att göra och var varma gick vi dit och drack en kall öl och intervjuade folk till enkätfrågorna.

Man får tvätta håret.

Vissa hade fördelen att vara väldigt långa.

Det ser inte ut som om Myra är rädd om sin hörsel! Akta öronen!

Tobias och Sara kom direkt från Depeche Mode-spelning.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 1.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 2.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 3.

Vem i helvete det här nu är från Nationalteatern.

Naaaw!

Snygg morsa! -som Hinken skulle sagt.

Kristin hade jag inte sett på år och dagar.

Ja... det måste den verkligen...

Sugarplum Diao tyckte att de själva var bra.

Tamburinen redo? Strike a pose!

MicroKorgen är inte bara världens bästa synthesizer, den är bildskön också.

Om ni tittar noga ser ni att det finns något annat än en MicroKorg på den här bilden. Fast jag förstår inte varför man skulle vilja göra det.

Nina i Cardigans pep till lite.

Söt med oh så tyst.

Det får sammanfatta mina upplevelser från Peace and Love 2006. Det var en ganska trevlig festival i mina ögon. 3z fick tillfälle att utöva sina närstrids-skills med stålhättade kängor på en hjärndöd idiot, jag fick kräla i fotodiket bland de riktiga fotograferna och snappa upp några saker jag ska tänka på i fortsättningen, ölen var god, solen var varm och människorna i stort sett trevliga. Sista dagen var en pärs och jag ville bara komma hem och kasta ut alla ur min stad, men det berodde på den extrema tröttheten.

Bad hair

Jag har en bad hair month, typ. Mitt hår har börjat bli alldeles för långt. Det märkte jag idag när jag kunde, på mindre än en minut, skulptera fram en 100% genuin brat-frisyr. Det var nästan så att jag blev mörkrädd när jag såg mig själv. Jag insåg snabbt att jag kommer bli tvungen att klippa mig. Men hur?
Om det överhuvudtaget är någon som läser min weblog så kan denne person/dessa personer gärna lämna ett tips här nedan. Man får vara anonym...

Feberdröm

Underlig feberdröm igår natt.
Om "Oswalds" headshot och påföljande hjärnsplatter, blandat med 1700-talsmaskerad med Clay Shaw och alla andra dekadenta CIA-agenter. Och västvärldens idéer om demokrati som faller stumt på Dealey Plaza tillsammans med Kennedys skallfragment.

Ut ur min stad

Efter tre småberusade dagar i ett par stinkande tofflor har jag nu fått nog. Ingen mer P&L för mig på minst ett år. Det känns som att jag sprungit förbi alla vänner jag träffat inne på festivalen, eftersom jag rusat omkring med mitt anteckningsblock och min kamera och jobbat. Igår var jag bara trött och ville hem.

Här är recensionerna:

Nationalteatern
Lördag
20:30
Stationsgatan

De gamla rävarna i Nationalteatern uppträdde i lördags på Stationsgatan tillsammans med sina gäster. Detta kan inte beskrivas med något annat än det klichéartade ordet "folkfest". Publiken delas dock snabbt upp i två läger. De som är där för att studsa längst framme vid scenen, och de som leende skakar på huvudet och knappt tror sina öron. "Bängen trålar"? Mitt i Borlänge centrum? De sistnämnda tenderar att vara dem som var med "när det begav sig". Men även för många av oss som inte sprang från "bängen" eller "klippte oss en hövding" finns här något att hämta. För mig blev det knappast mer nostalgiskt än såhär på P&L i år. Gästsångerskan "Jackie" gör en bra insats på "Hanna från Arlöv" men det blir lite tamt efter ett tag. Fast jag kan inte undvika att känna att Nationalteatern egentligen vänder sig till de som sitter utanför festivalområdet, som inte har råd att komma in, och att vi duckar under budskapet när vi står och svajar utanför affärerna på Stationsgatan.

Bäst: Bängen trålar.
Sämst: Måste det spelas så snabbt hela tiden?



Sugarplum Fairy
Lördag
22:45 (knappast)
Frälsningsarmén

Så kom till sist dagen. Dagen då jag tvingades se Sugarplum Fairy. Jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Sist jag hörde dom så lät de långt mesigare och tunnare än såhär. Victor Norén har definitivt övat på sina rock-poser och jag kan se framför mig hur hårslängningarna och tamburin-föringen slipats till nonchalant perfektion framför spegeln. Men varför inte? En rockgrupp bör ha hela paketet för att bli framgångsrika: Skickliga musiker och utstrålning på scenen. Sugarplum Fairy har båda sakerna. Publiken (som mest består av skrikande unga flickor) verkar vara helt övertygade om att det HÄR är Borlänges bästa band, även om många hörde fel på soundchecken och första låten när de rundade hörnet till scenen vid frälsningsarmén.

Bäst: Ösig konsert
Sämst: "Fan vad vi är bra"



The Cardigans
Lördag
00:30

Det var inte så trångt som det befarades vid Ovanbroscenen tidigt på söndags morgon. En lite tam konsert startar på utsatt tid. Ett vattenglas som kommer flygande fram i scendiket bådar om en vild konsert med en extatisk publik. Men det händer inte. Vattenglaset får fungera som en brandsläckare istället. De enda gångerna som publiken kommer igång ordentligt är precis i början och under Erase & Rewind. Det är nästan som om Cardigans skulle varit trötta och inte orkar sparka igång ordentligt, utan inleder med en rad ganska lugna och mysiga låtar för att nanna oss för kvällen. Barnen i Dagnyhusen som ligger rakt över järnvägsspåret behöver åtminstone inte behöver lyssna på Hanoi Rocks eller the Kristet Utseende när de ska sova. Det har tisslats och tasslats om Ninas sång. Sanningen är att hon sjunger bra, men hon sjunger väldigt tyst, och lite vilset. Det är självklart svårt att upprepa studiomagin på scen, men lite högre volym på Nina nästa gång tack.

Bäst: Nina sjunger bra
Sämst: Nina sjunger tyst

Drömmar

Jag drömmer konstigt.
"Förlåt mig" höll jag på att skriva, men jag känner aldrig skam över mina dekadenta drömmar. Puss!

Kass-musikmelodifestival

Nu är jag sugen på att sätta igång med att planera inför kass-musikmelodifestivalen. Förra omgången var lyckad, även om Hasselhoffs jordskredsseger var lite av en besvikelse för mig. Jag hade hoppats på någon av de mer Italo-influerade bidragen. Men folket har talat, och nästa kass-musikfestival hålls i Tyskland '33, som Hasselhoff representerade. Nästa omgång bör för övrigt vara bättre planerad, även om den förra var ok genomförd.

Framtidsplan.

I ren copycat-anda skriver även jag en plan för framtiden. Även fast jag traditionellt sett har litat på min enorma tur när jag svänger fram i livet som en slalomhjälte på rohypnol.

Hösten 2006. DD inser sent sitt misstag, men anställer mig i alla fall på heltid tillslut. Grafik/Layout/Web har fått en värdig prioritering i företaget och åtminstone en ung förmåga anställs för att jämna ut pensionärsmajoriteten, allt enligt visionsmötet i slutet av Maj. Jag drar in nog med pengar för att 3z ska bli hemmafru och odla sina hoyor och sin törst på söta flickor.

Våren 2007. Vid sidan om mina uppgifter som grafisk führer på tidningen har jag även startat upp en liten rörelse vid sidan om. Det är någon form av webbaserad specialinriktad community á la Hoyasidan, fast inkomstbringande. Med en snabb Xserve och en gigantisk RAID-lösning erbjuder sidan enorma mängder X, där X är någon form av media, ljud, film, bild eller musik, i något slags sammanhang som en viss grupp människor finner intressant.

Hösten 2007. Efter att ha nyktrat till från premiärvisningspartyt av min första dokumentär (En Janne Josefsson-doftande resa genom Borlänges historia, eller Hoyor, eller DD, eller nåt helt annat.) inser jag nu att SVT (eller något annat stort schabrak) överraskande nog betalar bra nuförtiden, och jag nu har råd med huset kontant, utan lån.

Våren 2008. B flyttar, och säljer hus och lador till oss och lämnar allt i ladorna orört för oss att städa upp. Efter några månader så...

Hösten 2008. ...anordnar vi den första officiella inflyttningsfesten, som varar en hel helg, eller kanske en vecka. Vänner kommer och bor i trädgården och i lediga rum, och kärlek och harmoni råder.

Våren 2009. Den första hydroponiskt odlade tomaten skördas i källaren. 0% föroreningar. Solpanelerna står för en stor del av varmvattensuppvärmningen. Pellets har blivit standard i alla hus och priset per ton har gått ner dramatiskt.

Hösten 2009. Vi har antagligen redan någon liten knodd, men om det inte fanns en där tidigare så är det dags att fundera på en nu i alla fall.

Våren 2010. Jag har lärt mig årets alla månader och när alla i min närhet fyller år.

Hösten 2010. Sidan som startades 2007 står nu på egna ben och jag kan OM JAG VILL sluta på DD närhelst jag vill. Trots det stannar jag kvar eftersom mitt arbete är så givande och inspirerande.

Unga Jobb, och tipstiggning

Unga jobb. Vinjett till artikelserie i DD. Lite OsX-inspirerad spegling. Silhuetter är deriverade från foton på flickr.com Det är inte rätt att hitta ett helkroppsporträtt rakt upp och ner ens på flickr har jag märkt. De verkar nöjda med denna hursomhelst. Den förra "Å jö i Borlänge" har jag ändrat texten på eftersom de envisas med att lägga vinjetter på en spalt, vilket gör nästan all pyntad text helt oläslig.

Om någon har ett bra tips på hur man på smidigast möjliga sätt får in snygga stapel/tårtdiagram utan att ha Excel installerat så är jag tacksam. Jag har kommunvalstatistik för mandat i alla kommuner i Dalarna 2005, och de ska publiceras på valsidor som någon slags genomgång hur de röstade förra valet. Problemet är att excel inte ligger på alla datorer, och illustrator bara ligger på en dator. Om jag ändå hade iWork på datorn så kunde jag göra smidiga 3d-diagram som duger att publicera.

Pressetik

Detta ska inte bli en grafikblog, det lovar jag, men jag har inget speciellt annat att skriva om just nu tror jag.

Idag diskuterades det i morgonsoffan på svt om hur bloggar påverkar nyheterna, och hur skadligt det är att de inte lyder under samma pressregler som tidningar. För det första: en blog är inte samma sak som en tidning, och det tror jag den stora pöbeln förstår. För det andra så är det AFTONBLADET och EXPRESSEN som drar NYTTA av bloggar, eftersom de då kan smälla upp rubriker som "bloggkupp" och liknande om den senaste ryktesspridning om statssekreterarens påstådda affärer med en kollega, utan att själva ta ansvar för ryktesspridningen. De säger ju bara att någon annan säger det, och behöver inte pyssla med något som skulle se direkt omoraliskt ut.
Right.
Det skulle inte förvåna mig en sekund om AB och EX kommer att utnyttja "anonyma bloggare" som någon slags bekväm konstruerad källa i framtiden för att på något sätt outsourca skulden för sina brott mot pressetik och sunt förnuft.
Jag kan se det nu: "Hemlig blogg avslöjar Persbrant som bankrånare". Och gör man en whois på ipt till servern så ser man att aftonbladet äger bloggen. Skulle inte förvåna mig. Go forth and peek mina hackervänner.

Jag drar till med en rövare nu och påstår härmed att Göran Greider trycker på knappen vid övergångsställen utan att vänta på grönt och vår VD Laila Edholm sänder piratradio. Allt är lögn, men ni läste det här först och kan bekvämt förfasas över dessa lögner i ett kåseri i valfri tidning. Eller är de lögner?

För övrigt kan jag rekommendera boken Lasermannen. Mycket engagerande läsning om Sverige under Ny Demokrati-tiden. Ett mörkt kapitel, och man frågar sig om vi är ute ur mörkret än eller om vissa infektioner finns kvar. Sverigedemokraterna fick ett mandat i Orsa förra året, så vi är inte ute ur skogen än är jag rädd.

Mer grafik till DD

Den här gången med bland andra luriga sjuksyster som generös bidragare till inspiration med sin sköna nuna. Tack tack.
Vinjetten är tänkt att representera en kommande artikelserie som heter "Nåt å jö i Borlänge". Jag vet inte om jag håller med om att det är så korrekt att skriva talspråk i en tidning på det sättet, men det får bli bra, jag är trots allt bara vikarie. Serien skall ta upp alla slags aktiviteter man kan ta sig för i borlänge, allt från pensionärsmöten (Den fromma killen i rosa tröja i mitten) till konserter, som får representeras både av den håriga metalkillen och den söta popflickan, eller synthflickan, eller vad det ska föreställa. Jag tog inte med en fotboll (Brage) dels för att jag avskyr fotboll, men framförallt för att artiklarna inte kommer att handla så mycket om sport. Nu återstår att se följande:

1: Om den får vara så stor att detaljerna syns, eller om redigeringen slaktar även denna och gör den till en enspaltare. Jag vet hur vi lömska redigerare gör ibland.
2: Om den får vara i färg eller svartvitt.

På tal om den löjliga texten har den en ännu löjligare lagereffekt på sig som jag ska rätta till som snart som möjligt. Den ligger kvar från en annan version som var ful, med en bragefotbollsbakgrund som ledde till att texten var tvungen att sticka ut mer än vanligt för att inte gå förlorad i det grönvita fotbollsmönstrets helvetiska labyrint. Förbannelse över deras bruna själar. En sak jag inte förstår med fotboll är att man lyckats ta en ganska rolig lek och gjort en GIGANTISK industri av den där spelare är gudar som tjänar mer än lärare, forskare, läkare och GRAFIKER. På detta så förväntas dessutom spelarna att bete sig som fjolliga drottningar som struttar omkring och fejkar massiva inre blödningar när de råkar befinna sig på den sektionen av planen där rätt straff utdelas för ruffigt spel. På DETTA finns någon slags machokultur omkring sporten som tvingar vuxna män att diskutera dessa handlingar som om de vore lika viktiga som arbetarrätt eller internationella relationer. Det är FOTBOLL. Repetera ordet några gånger och se efter om ni förstår innebörden. Man sparkar på en boll med foten. Att det inte bara heter BOLL måste dessutom betyda att detta är en av många sporter och inte någon slags obligatorisk företeelse som man absolut måste få information om på TV och i tidningar. Som jag så ofta brukar säga: Vad man än pratar om/rapporterar så finns det mycket viktigare saker som folk bör veta.