Peace and Love 2006, lite bilder

Bilder från Peace and Love 2006. De kommer i lite oordnad följd, men det spelar ingen roll.

Tre glada människor som badar i en fontän inne på campingområdet.

På campingen fans det väldigt söta människor...

...samt väldigt roliga människor.

Mela, Jonas, 3z och Issie sitter och glassar på en bänk. Jag springer förbi i en satans brådska och hinner varken stanna för att vara artig eller för att ta igen mig.

Lind är vacker som alltid.

Ungefär såhär kul var Silver Jews. Inte helt tokiga var dom faktiskt, men den bastuliknande lokalen drog nog ner både publiken och bandet.

Ungefär såhär varm var jag på Silver Jews. Notera den underliga damen till höger. Vad gjorde hon på en konsert med ett indierockband?

En dag ska jag lära mig att keyboardinnan i BWO heter Anna Marina Schiptjenko.

Martin Rolinski poserar.

Martin Rolinski får en himmelsk uppenbarelse, eller är påväg att nysa riktigt hårt, eller mottar ett rejält blåsjobb, eller allt på samma gång.

Toffe har stiliga skor.

Emma och 3z är på S1. Trångt var det.

För att ge er en idé om hur svårt det var att fota Vive la Fete så lägger jag upp en ganska representativ bild för hur ungefär 200 av 210 bilder såg ut när jag kom till redaktionen. Sångerskan Els Pynoo struttar omkring på scenen som en höna och det är svårt att få fatt henne i sökaren.

Ungefär hur söt kjol som helst.

Ungefär hur söt sångerska som helst.

Erik och Elenor njuter av Vive la Fete, hoppas jag.

Fotokurs 1: Kort slutartid gör bilder skarpa, och mörka.

Els öser på.

Els öser fortfarande på.

Något som är väldigt svårt att uttrycka utan att verka som "Kåte Jens, Getpojken" är att jag blev imponerad av att Els inte hade någon BH på sig när hon hoppade runt. Det var väldigt snyggt helt enkelt. No less, no more.



Ett band vars första inspelade låtar är avsedda som "sängkammarmaterial" för sångerskan och hennes pojkvän kan inte vara dåligt. En kompis ringde upp mig mitt i natten igår, en vecka efter framträdandet, och var fortfarande helt häpen. Jag kan förstå honom. Han sa att Vive la Fete lät som om man tagit bort allt som är kasst ur The Sounds och gjort det mer electro. Jag kan hålla med honom där också, även fast det innebär att sätta vagnen framför hästen lite, eftersom jag misstänker att The Sounds lånat tungt av Vive la Fete. Jag har inga bevis, men jag misstänker att Maja Ivarsson hellre sjungit på hes sexig franska än dålig bruten engelska, som hon gör nu.

"Halleluja Borlänge!"

Kristet drog en HEL del människor, och skulle nog haft en större scen än scen 4. En surrealistisk konsert. Att höra de gamla godingarna manglas ut mitt på sveatorget tog ett tag att acceptera för min chockade hjärna. Kristet avbryter till och med mitt i en låt från nya skivan, eftersom publiken slutar röja. Det var första gången jag sett något sådant, och det var hur skönt som helst. "Ok, de röjer inte, vi byter till en bättre låt helt enkelt". Schysst.

Vi sitter och gör seriösa nyhetsreportage från Khoa Thai, där vi varje dag runt 15:00 inledde med dagens första iskalla Mariestads. Det blev lite av en tradition. När vi inte hade något att göra och var varma gick vi dit och drack en kall öl och intervjuade folk till enkätfrågorna.

Man får tvätta håret.

Vissa hade fördelen att vara väldigt långa.

Det ser inte ut som om Myra är rädd om sin hörsel! Akta öronen!

Tobias och Sara kom direkt från Depeche Mode-spelning.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 1.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 2.

Vuxna män sitter och röker tillsammans 3.

Vem i helvete det här nu är från Nationalteatern.

Naaaw!

Snygg morsa! -som Hinken skulle sagt.

Kristin hade jag inte sett på år och dagar.

Ja... det måste den verkligen...

Sugarplum Diao tyckte att de själva var bra.

Tamburinen redo? Strike a pose!

MicroKorgen är inte bara världens bästa synthesizer, den är bildskön också.

Om ni tittar noga ser ni att det finns något annat än en MicroKorg på den här bilden. Fast jag förstår inte varför man skulle vilja göra det.

Nina i Cardigans pep till lite.

Söt med oh så tyst.

Det får sammanfatta mina upplevelser från Peace and Love 2006. Det var en ganska trevlig festival i mina ögon. 3z fick tillfälle att utöva sina närstrids-skills med stålhättade kängor på en hjärndöd idiot, jag fick kräla i fotodiket bland de riktiga fotograferna och snappa upp några saker jag ska tänka på i fortsättningen, ölen var god, solen var varm och människorna i stort sett trevliga. Sista dagen var en pärs och jag ville bara komma hem och kasta ut alla ur min stad, men det berodde på den extrema tröttheten.