Ack Inca!
Hur röd du står, liksom ett bloss, blott veckans dagar mellan oss.
Din sötma, beska, matighet, druvans rundhet och själva vinets mumsboquet.
En 75a ganska slappt, försvinner ner i svalg så snabbt.
När kärlek, harmoni och fête, ska gå som först, ja prio 1
står du där med en styv kork, att hjälpa oss att bli som folk.
Åh, ja...
Man ser dig alltför sällan, min kära, för staten vill oss gärna sära.
Deras monopol och skatt, skadar oss som rullar hatt.
När man än dig valt att dricka, får man pröjsa djupt ur ficka.
Argentinas bönder lider, ge dom pengar eller cider!
Deras vin till helgen dricker, vi tills vår stadskassa spricker.
Nåväl!
När dagens timma syns för lång, tänk på kork i flaskan trång.
När väl man ser på kvällens krön, din flaska som ett karlakön,
man packad blitt bortom sin makt, av Incafolkets druvextrakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar