Trastbakgrund + Golden Death Music

Lite ny bakgrund. Jag sitter och väntar på en ny Wacom Bamboo, så jag använder min gamla trasiga noname-Wacom och kladdar lite. Jag avskyr att inte jobba, men ibland är det rätt skönt att sitta hemma med fötterna på soffbordet med en Mac och en ritbräda i knät. Tänk om man kunde få betalt för det!

Skapandet av bakgrunden hade varit helt omöjligt utan:
Golden Death Music, Waking Nightmare
Samt: Hoegaarden weissbier.

Nattvarden. del 1

Det här är en liten historia jag började skriva på runt 2005, men jag tog mig aldrig tid att skriva färdigt, så den har legat på min blog, opublicerad. Nu filade jag lite på den och tänkte börja så smått. Den har inget med min vetenskapliga övertygelse att göra. Se den som lättsam satir eller nåt:




Nattvarden
del 1

Jesus och lärjungarna låg till bords, för det gjorde man i Jerusalem på den tiden. Man låg ner, stödjandes på armbågen, på bänkar som ställts upp vid maten. Som så ofta konsumerades vin i stora mängder. Paulus och Judas var lite av gängets alkisar, de hamnade ofta i handgemäng med Fariséerna och hade i synnerhet dålig koll på sitt togatyg, vilket brukade generera ganska otroliga anmälningar om blottning hos de romerska garrisonerna runt om i Judéen. Det uppstod en lite tryckt stämning när Judas och Paulus dök upp till festen (alltid tillsammans), eftersom de båda samtidigt kastade sig över högen med mat, då ett mindre argument uppstod som bara kunde lösas med att Jesus slog sin taniga men minst sagt auktoritära näve i bordet och bad dem sitta ner, ty sådan dekadens tolererades först senare på kvällarna, men Judas och Paulus hade som vana att förfesta hemma hos Judas i Keiroth, en stad i östra Judéen, så de var oftast några timmar före då de dök upp.

Festen gick från fas ett - vilket är anländandet av gästerna, lustiga tillrop mellan vänner och lågnivåkaos - till den tryggare och mer monotona fas två, där vännerna lagt sig ner och fått tag på något att förtära. Jesus spanade ut över den pågående festen som om han letade efter någon, men han visste redan att alla var här, och personen han letade efter ligger vid hans vänstra sida, och var just då upptagen med att berätta en särskilt hårresande historia om Matteus friarstråt i Kaanans land. Jesus såg lite trött på medan historien utvecklades på munter uppmaning av de övriga festdeltagarna till en fantasifull resa vars händelser saknade grund i modern kroppsvetenskap och medicin. Hur kunde han till exempel deflorera alla oskulder i Uruk TVÅ gånger på en vecka, när det stod ganska bestämt i böckerna att varje flicka har blott ett hymen att ge? Jesus skakade på huvudet och lät berättelsen bygga upp till dess ofrånkomliga crescendo, en vild orgie bland efesier och filisteer, där Matteus som vanligt flätar in sitt favorit-orgietrick, när han spiller sin ejakulat i friska mått över deltagarna medans han lovar: "Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått!".

Ingen visste vilken omgång det var, men vin bars fram av tjänarinnorna i huset, deras ben var lena som polerade olivstammar under deras kjolar. Judas blick fastnade plötsligt en lång bit bort och en av apostlarna var tvungen att fråga honom två gånger om han ville ha en hel bägare eller bara en kopp vin. Judas verkade inte besvärad av frågan utan nickade bara frånvarande och flyttade sin bägare närmre vinkrukan.

"Jag måste bajsa" muttrade Judas tyst efter ett par minuters inåtvänd kontemplation, och flera av apostlarna nickade instämmande. De visste vad detta betydde, och satte igång med förberedelserna för Judas kollaps.

"Judas kommer nog aldrig lärt sig att kontrollera sin törstiga strupe" skrattar Petrus när de kommit tillbaka från olivlunden utanför festlokalen där de dumpat en Judas, stinkande av uppstött vin och osyrat bröd. Jesus, som suttit tyst ett tag vände sig till sina trogna lärjungar och sade:
"Hörni, kan jag få säga en grej!"
Lärjungarna lade sig ner. En spontan dans hade uppstått när de kom in genom dörren, men den falnade nu och apostlarna rättade till sina tyger och torkade sig om munnarna och lade sig ner.
Jesus pockade upp en kalk från högen av andra dryckeskärl och sträckte sig efter ett osyrat bröd som låg i mitten av rummet på duken av kamelhår. Alla såg på medans han gjorde något de gjort tusentals gånger innan (bara det året), han hällde med stor möda och skakiga händer upp en redig liter vin i kalken han hittade och ställde ner den för att ställa tillbaka vinkrukan. Plösligt vacklade han till och krukan glied ur hans hand och krossades vid hans sandalprydda fötter. Alla skrattade när Jesus vita toga blev nedstänkt med vin varpå Jesus log fromt och skrattade med de andra, hans armar utsträckta i en gest som sade "Oj, så klantigt!". Menande blickar utböts över de dignande låga borden; Jesus hade gjort det igen!

När Jesus viftat bort den lilla incidenten med några invecklade liknelser och med att försöka visa hur nykter han var genom att gå på en rak linje och misslyckats tystnade lärjungarna igen, de väntade på det Jesus hade att säga. Han låg ned och tittade på sina kamrater.
"Vi har ju känt varandra länge allihop, eller hur?"
Lärjungarna skålade och höll med med hurrarop och fräcka busvisslingar.
Jesus såg lite irriterad med överseende ut:
"Inte 'känt' i den bibliska meningen alltså, utan vi har varit vänner!"
Mer sobra bifall kom från skaran runt Jesus, som nu kämpar för att fokusera.
"Jag skulle vilja att ni grabbar gör en sak för mig... Kolla såhär alltså..."
Jesus tog upp brödet och vinet, spillde lite mer på sin särk.
"Om man ser det här brödet som min kropp liksom.. och vinet som mitt blod.. förstår ni?"
Skaran tittae på varandra och nickade långsamt. Nu var Jesus definitivt påväg att bli utburen i olivlunden själv, men de lät honom hållas.
"Jag vet vad ni tänker, men lyssna färdigt... Min pappa vill att ni istället för att gå till Ishmaels gård och döda hans får när ni vill dyrka mig så ska ni istället äta bröd och dricka vin!"
Vilda rop och bifall steg från apostlarna då de skålade, en sång fattade eld i den bakre delen av rummet och spred sig snabbt, och snart var Jesus med i kören också, och skrek för fullan hals.

"Tycker du att graven är för djup, nå välan så ta dig då en sup. Ta dig en dito en dito två dito tre, så dör du nöjdare."

"Får man ta åsnan med sig in i himlen?"

"Tänk om jag hade kristi blod uti ett snöre kring halsen!"

Timmarna gick, festen falnade till en introspektiv slummer.
"Någon av er kommer att förråda mig innan solen går upp."
Matteus, som frustat och skrattat fram till nu visade för första gången sitt allvarliga ansikte.
"Det är väl inte jag?"
"Nej, det är någon annan" sade Jesus dimmigt, hans ögon var vingligt riktade in i mot den vitputsade väggen som var prickig av vinstänk och belystes av de flämtande oljelamporna i rummet.

Balkongnatt

Bartömning. Någon har tillverkat, gjort, framställt, producerat ljudet som övergångsstolparna ger ifrån sig utanför vårt fönster. Jag älskar det. Vem det än är så ska den personen belönas med polarpriset. Det är som att ha en stilla damm utanför fönstret, fylld med ett gäng slöa, pilska mekaniska ungkarlsgrodor som lite slappt och kladdigt beslutat sig för att rulla över på sidan och aktivera sin kväk-subrutin för att se om några villiga honor skulle irra sig förbi. Jag har saknat det här ljudet.

Det är lite som motsatsen till en väckarklocka. Det är stabilt och lugnande. Det är två ganska olika ljud med två olika takter för att hindra mig från att bli galen av en specifik ovälkommen rytm. Nu är det bara en nästan organisk trygg närvaro utanför fönstret som inte har något att göra med musik eller rytm. Det är lite som den framgångskänslan man får när man städar eller kryssar av saker man gjort. Ljudet stegar igenom vardagen och säger att varje tidsintervall är räknat och uppmätt, OK-at och avklarat.

För ett tag sedan hamnade jag i min favoritsituation, då man befinner sig i ett konstgjort sinnestillstånd och gör saker man normalt gör, men man gör dem således med en större inlevelse och uppfattar så många fler nyanser och innebörder av en så pass enkel ritual som att sätta sig på balkongen och läsa en bra bok i stearinljuset. Man känner sig som en konstant i en värld av irrationella tal, helt fryst och koncentrerad medans ens vänner, ens skyddslingar bara har det bra och bara lämnar en ifred, på ett positivt sätt. Man flyter in i författarens berättelsesfär och blir helt uppslukad av nyanser i ord, meningsbyggnader och harmonier mellan situationer och personer, medans de mekaniska grodorna kväker efter sina saknade musor.

Välmenande konstnär

Jag är tydligen en välmenande konstnär (Benevolent Artist) med lika stor tro på mig själv som den auktoritära sociala ordningen. :)
Testa dig på personaldna.com

Oldskool

Idag, när jag planlöst kastade mig omkring i internets lianer som en informationskåt apa råkade jag snubbla över mig själv, bokstavligen. Jag hittade en websida, infrusen i en glaciär i sju-åtta år. Efter lite lirkande så lyckades jag komma åt några av bilderna som jag hade undanstoppade i små undermappar som allmänheten inte vanligtvis har tillgång till om de inte är jag. Det här är alltså lite utav en tidskapsel som även innehåller saker som skapades innan 2000, t.ex XM/MOD-filer som jag måste gjort någon gång 95-96, och andra godbitar, som annan musik och textfiler till skolprojekt etc etc.


Det var första gången jag verkligen gillade min frisyr och man var/är ju ganska fåfäng så det blev massor av såna här bilder. Vilken fantasi man hade! Och vad långt håret var! Och ja, jag tycker fortfarande det ser bra ut. Man kan se att själva traditionen att dra som fan i nivåinställningarna på svartvita mörka bilder har funnits i flera år, även om det blivit enormt mycket populärare att göra så nuförtiden. Helgon.net-mode var såklart uppfunnet innan helgon.net.. =) Själva synthfrisyrinspirationen kom från Love, en bekant från Gagnef, som var lite av en Synth-guru och en stilig karl.


Lyssna här (högerklicka för att spara)
Här är en låt som låg och slingrade sig när isen hade smält från sidan och mappstrukturen började utforskas. Den är gjord någon gång 95-96 (om inte tidigare), i Fasttracker2, som var en så kallad tracker, som skiljer sig lite från nuvarande smidiga och avancerade musikprogram i det att det nästan liknade ett programmeringsspråk när det kom till användbarhet (volym på varje not skrevs t.ex in i hexadecimal form). Det var svårt att bygga upp riktiga strukturerade låtar, eftersom varje ny ljudkanal krävde en hel del processorkraft och minneskapacitet vid uppspelning, därav det ganska tomma soundet. Mycket av den musiken som produceras i FT2 låter mest som tvspelsmusik, även fast det finns de som fortfarande kör detta underbara program professionellt.


Här sitter vi, på en lite äldre bild, på American Take-Away. Från vänster, Henrik Lövgren, Anders Wengelin, Ludvig Mörk, Anna Finn, Jonas Erickson, 3z, Vicky, Elin Samuelsson, Kristoffer Sjökvist, Per Elins gamla pojkvän Micke. ATA eller Dyygpalatset (matpalatset på Kupolen) var ställen man gick till när man kände för lite godare mat än Soltorgsskolans.


Här ses från vänster Ludde, Myra och Halken i språngande flykt. Good times, good times.

Häxprocess

Ladda hem här.

Jag tror den handlar om att ligga vaken och grubbla över något, därav häxprocess, en "inte-kunna-sätta-fingret-på-det"-känsla mitt i natten. Nervändarna i hjärnan galopperar runt på sina hästar och leker inkvisitörer med sina tumskruvar och sträckbänkar bland dina minnen och rör om så att du inte kan sova, och i bakgrunden säger du till dig själv att "detta är i sin kärna en häxprocess, med häxprocessens alla kännetecken", precis som Jan Guillou gör. Inte för att jag har någon annan åsikt om just Catrin Da Costa-fallet än att det är mycket egendomligt och läskigt.

Att låten är ett demo innebär att den inte alls är klar och hela skiten kommer troligtvis ändras, framförallt arrangeras om, eftersom detta bara är inspelat "live" i Live och därefter helt utan redigering lagts ut på internet. Jag är mest upphetsad över att äntligen fått ihop något åtminstone för mig njutbart med samplade loopar från eget material. Den här låten självbefruktar och använder sig själv som ambientloopar, en liten parallell till de där paranoida nervändarna och deras inkvisition. Det är i grund och botten en glad låt faktiskt.

Tack till Betty Goes A-GoGo vars voice-track jag slaktat och återanvänt och från vilka jag lånat en gitarrsampling, även den förstörd bortom all igenkänning. Se om du kan hitta båda! Se med spänning fram emot iLEZ inofficiella remix av Sweeping snow med ovan nämnda pop-pojkar!

En pixel på någon annans karta

Insåg en sak idag när jag promenerade i den extremt kvalmiga Älmhultskvällen med min frukost i en Konsumkasse:

Vem man är och var man än är så är man en pixel på någon annans karta. Det är inte negativt på något sätt, men perspektivet är hälsosamt tror jag. Rent tekniskt: Om du tar en helt vanlig karta över t.ex Sverige, zoomar ut den så att den täcker din dataskärm och markerar en pixel som röd; jag har glömt mycket om tangens och vinklar och sfärer, men med tanke på berg, hus, träd och andra faktorer så skulle troligtvis allt du såg vara färgat rött om du råkade befinna dig på just den punkten i kartan. Det gäller förstås även andra aspekter av livet förutom den fysiska, men det hoppas jag inte att jag måste förklara för er.

Igår var jag vid posh-kvarteren vid Turning Torso i Malmö och drack öl bredvid helrörs-beställande fnittriga silikon-40-åringar som bar solglasögon med speciella ytor där produktnamnen skall stå.

Dior.

Armani.

Max Mara.

Gucci.

Jag frågade mitt underbara sällskap vilken funktion dessa människor fyller där de sitter med sina dyra kroppar bland sina motorbåtar nedanför sina 10mkr-lgnhtr. Vad tillför de våran kultur? Är de bara som någon slags prästerskap som vi helt enkelt skulle kunna sluta lyda? Och varför fejkar man en husbåt? Bygger in den mellan två låga broar, svetsar fast den i kajen, gör den så hög att den skulle blåsa omkull vid minsta rykte om sidvind? Jag valde att beskriva dessa tre husbåtar vid kajen vid TT i Malmö som en fin parabel till västvärlden och de mål och förebilder vi valt. Mitt sällskap tyckte jag hade fel, för visst skulle jag väl bo i en husbåt som den om jag fick den gratis?

Ja. Antagligen skulle jag ju det.
Jag är ju uppvuxen med samma förebilder som alla andra.
Jag vill ha deras karlars kroppar att ligga med deras kvinnor med och äga deras mark och leka med deras prylar.

Frågan är varför? Varför sätter vi dessa människor på en piedestal och dyrkar deras liv som om det vore det bästa man kan uppnå? Vill dom ens detta? Det är ju en konstruktion, det är fejk alltihop och de är ilurade av oss trastfolk att de har uppnått något och att de borde se ner på oss för att vi inte gjort det.

Mycket händer för att man vill det, och man kan fråga sig om vi är masochister som skapar idoler som dessa.

I t.ex Egypten, Indien, Babylonien, Sydamerika har det funnits kulturer där det vi nu kallar matematik och fysik var religion och det högsta man kunde ägna sig åt. Allt vi vet grundas på vad dessa samhällen producerade. Vad ska framtida kulturer lära sig av oss? De kommer hitta 0.00000000005% användbara nedtecknade framsteg och resten Paris Hilton. Genetisk evolution går ut på att en organism spammar miljön med så många och så anpassade kopior av sig själv som möjligt. Detsamma gäller bevisligen för memetisk evolution, och ägarna av de inoperativa husbåtarna har på en undermedveten nivå insett detta innan vetenskapen och icke-idiotin kunde anpassa sig för att spamma sina värderingar på liknande sätt. Kanske är ägarna till de missanpassade husbåtarna de enda som är anpassade för att leva vidare när genetiken så gott som spelats ut och de brunbrända, mätta, lyxigt slentriankåta Mercedeskaptenerna blivit först in, etta, och ensamma på memetikens slagfält.

------

Jag måste dock påpeka att gårdagen var den absolut bästa dagen jag haft sedan jag flyttade ner till Älmhult. Nästan magisk på något sätt.

Sommarfesten

Företagsfester brukar ju, som alla vet, vara bra/dåliga förevändningar för tveksamma nya bekantskaper med oklara grunder och ohämmad fylla. Jag kan glatt meddela att företaget som betalar min lön inte är något undantag!

Kvällen inleddes med en petit förfest hemma i Myras oklanderligt inredda nya lägenhet. Gästerna var jag, Myra och nästan hela hans 3d-avdelning tror jag, ruskigt trevliga killar! Vi introducerade dem till Nintendo Wiin och såg på när deras ögon lyste som barn på julafton och Nintendo fick minst två nya fans. Hade bara tid med ett glas vin och några morötter innan det var dags att gå vidare till den riktiga festen. Vi gick ett par hundra meter och kom fram till en liten sänka i stadens annars platta geografi, där man tydligen öppnat locket på en stor flaska mediafolk och knäckt vakuumförpackningen på en låda med chefer och liknande personer och helt enkelt fyllt upp sänkan till max. Strö över lite roddare, spända förväntningar på kvällen och två eller tre alldeles för tidiglagda fyllor så har du en rätt bra beskrivning tror jag. (Fick vad jag misstänker var ett försök till samlags-ögon av en dam i röd klänning som vinglade och skrikfnittrade på ett ganska obekvämt sätt).

Sommarfesten (den uttalas nästan alltid som om den hade stor bokstav), ägde rum i en lokal mitt i stan (Den kallas Verkstan, eller Wärkstan, eller nåt annat, välj själv). Det är en festlokal med raggartema. Det ligger vinterdäck på logen och DJ-båset här en fräck läder-finish som baksätet på en.. Ja.. En bil..



Exhibit #1: En bråkdel av lokalens uppställda bord och en av minst två barer ifrån vilka det formligen kastades ut öl och vin på de uppskattande festbesökarna.
Exhibit #2: Ett imaginärt säkerhetsavstånd, här visualiserat av talangfulla grafiker.


Av någon anledning har ett av världens stilmedvetnaste företag inte förskonats från den dåliga vanan att hyra in trubadurer på festligheter. Man skulle kunna tänka att mediafolket vill dricka välkomstdrinken till lite modern House eller någon form av lounge-ambient-tech-IDM-sak, men även här, precis som i övriga Sverige hyr man in Skoter-hasse med sin steelguitar som får gamla elvis-dängor urkramade ur sig. Inget ont om trubaduren som person, men som säkerhetsradien visar var musiken inte särskilt tilldragande.

Jag kom fram till att jag trots mina farhågor har lärt känna oväntat många människor på företaget. Jag antar att arbetet drar till sig en viss typ av människor, men jag förvånas ändå över hur många som är så trevliga, och hur många som heter Marie, och Linda. Det finns säkert fem av varje! Limpan, vår evige beskyddare och säkerhetsansvarige på företaget, delade ut fördrinkar med och utan bumbibärssaft. På glasen fanns det siffror, och man erbjöds att senare sätta sig vid ett bord med motsvarande siffra. Ett smart sätt att åtminstone försöka sprida ut folket lite.


Dessa, mina hjältar, är, från vänster: Kim, med förförarblicken fastsatt med epoxylim, Fru Melissa, nygift, säkert iklädd något hemmasytt, Undertecknad, med min blick lite lösare fastsatt, med lådvin och morötter. Jag skulle tagit något mörkare på mig ser jag nu. Till höger står Charlotta, min nitiska och organisatoriskt fulländade Media Coordinator. Leos skjorta syns i bakgrunden. Leo hade den avgjort angenämaste doften på hela kvällen kom vi fram till.


Här är fördrinken i full gång och detta var även en av de sista ordentliga bilden på hela kvällen. På bilden syns allt ifrån snickare till VDar i gemytlig samkväm.


Det bjöds på mat, och på borden stod öl, cider och bag-in-boxvin för de som inte orkade gå och hämta ut grejerna från baren. Maten bestod av ett mycket långt plockbord med diverse delikatesser. Efter förtäringen flöt det på med mer mingel och såna där konversationer man minns nu dagen efter och undrar hur man lyckats mecka ihop. Inte särskilt pinsamt eller så, men relativt surrealistiska ämnen togs upp.

Efter ett tag så satte coverbandet igång att spela vid ett av dansgolven och det var faktiskt relativt bra musik som spelades. Självklart gamla dängor som funkar överallt, men det var faktiskt helt skumt att se riktigt seriösa människor totalt rocka loss till 800° med Ebba Grön. Ganska snabbt infanns någon form av Fear and Loathing in Las Vegas-"this is Bat country"-känsla och partyt blev ännu roligare. Myra och jag stampade loss ordentligt på dansgolvet ända fram till sista låten då jag kommit till nivån "klättra i I-balkarna i taket". Men det fanns mer att hämta, och vid stängningsdags stod säkerhetsansvarig och delade ut bag-in-boxar till de som skulle på efterfesten. Jag fick två. En röd och en vit. Men jag visste bättre än att sätta i mig mer nu.

Efterfesten var lite av en mytisk varelse i början av kvällen. Den skulle ske, det visste alla, men hos vem? Det slutade med att samtliga kalasmänniskor gled ut ur festlokalen sent efter midnatt någon gång och helt enkelt följde den grupp av människor med flest bag-in-boxar till deras slutdestination. Det pågick en hel del spekulation men det slutade i ett rum på IKEAs hotell.

Ca trettio personer stormade ett tvåbäddars rum och det blev riktigt gemytligt. Efter ett tag gled jag dock ut och lade beslag på en soffgrupp som stod i någon form av vändplats i korridoren. Där fick jag snart besök av D och en till synes trevlig svart tjej. D pratade i telefon och tjejen sade något surt och irriterat rakt ut i luften och D säger "Och nu står det en arg amazonkvinna framför mig" varpå jag ramlar omkull av skratt. Amazonkvinnan var dock inte på humör och jag lyckades säkert uppröra henne ytterligare innan jag smet tillbaka in till efterfesten:
Inne i hotellrummet var det fortfarande fullpackat, och jag hamnade efter ett tag längst in till höger, där Anonym Person #3 sitter just nu, och bestämde mig där helt impulsivt för att lämna allt bakom mig och defenestrera mig själv (från bottenplan såklart, det kollade jag upp innan), och landade efter lite kravel i en buske av något slag. Kvällen slutade runt 03:00 efter lite rundvandring i den yra Älmhultsnatten.

Låtarna i Singstar iLEZ

För de av läsarna som inte är medvetna om vad Singstar är så är det ett nytt (ganska gammalt egentligen) fenomen där man får leva ut sina rockstjärnedrömmar. Det är ett spel till Playstation som man spelar med sina vänner på förfester och fester och liknande tillställningar. Spelet är precis som karaoke med en viktig förbättring. Spelet visar en graf på skärmen som överensstämmer med tonen som sångaren skall sjunga. Allt eftersom låten fortskrider så visas den verkliga nivån på din sång jämfört med den du ska sjunga i. Ju närmre originalet, ju mer poäng. Enkelt. Det släpps nya versioner av spelet med nya (och gamla) populära låtar, givetvis på olika teman, efter olika perioder i muskens historia. Jag bara väntar på Singstar Death Metal med en massa growlhits...
Hursomhelst. Här kommer min lista för Singstar iLEZ, mest med karlar som sjunger, eftersom, tja, jag är karl:

1. I Dream of Jeannie - Legendary Pink Dots
   (Bara för att få försöka sjunga som Edward)
   
2. Phyllis Ruth - 16 Horsepower
   (Denna bör vara riktigt svår att hänga med i)
   
3. Right in Two - Tool
   
4. Da ya think i'm sexy - Revolting Cocks
   (Skön cover på den gamla Rod Stewartdängan)
   
5. Ich Gehe Jetzt - Einstürzende Neubauten
   (Träna på din tyska!)
   
6. Swordfishtrombone - Tom Waits
   (Fram med whiskeyrösten)
   
7. Terror Flynn OK OK - Slagsmålsklubben
   (Låttiteln repeteras typ genom hela låten)
   
8. Lesbian Wannabe - Doktor Kosmos
   (For the ladies)
   
9. Mein Teil - Rammstein
   (Träna på din tyska, del två)
   
10. Kebabtraume - DAF
    (Tysk bögsynth)
    
11. Divorced from life - The Uncurbed Family
    (Hård och elak punk från Avesta)
    
12. Han har öppnat pärleporten - Jan Sparring
    (När allt har spårat ur framåt 03:00)
    
13. Calm as a Bomb - Rage Against the Machine
    (Arg och politisk rock'n'roll!)
    
14. No Pussy Blues - Nick Cave & Grinderman
    (För de frustrerade)
    
15. Cantara - Dead Can Dance
    (Om det finns någon sån där wailande R&B-diva på festen som man vill sätta på plats.)
16. Frau auf Frau - Plötslichmusik
    (Svensk tysk synth)
    
17. Bullet - Covenant
    (Lite skönsjungande musik, mycket bra refräng, kan tänka mig att den skulle kunna vara en utmaning)
    
18. God's gonna cut you down - Johnny Cash
    (För de med lite basregister)
    
19. Doctor Jeep - The Sisters of Mercy
    (Peewee reads the evening news)
    
20. A Ship Named Despair - The Tear Garden
    (En liten ballad att avsluta med)
    

Låtarna i Singstar 90's

Hittade på Aftonblodet:

Här är de 30 låtarna i "Singstar 90's":

Never ever - All Saints
Barbie girl - Aqua
Love shack - B-52's
One week - Barenaked Ladies
Achy breaky heart - Billy Ray Cyrus
The Horses - Daryl Braithwaite
Unbeliveable - EMF
Here comes the hotstepper - Ini Kamoze
Stay - Lisa Loeb
You can't touch this - MC Hammer
Bitch - Meredith Brooks
Movin' on up - M People
Torn - Natalie Imbruglia
Step by step - New Kids On The Block
Where the wild roses grow - Nick Cave & Kylie Minogue
Unskinny bop - Poison
Creep - Radiohead
Everybody hurts - R.E.M.
Only to be with you - Roachford
I want you - Savage Garden
Kiss from a rose - Seal
Baby got back - Sir Mix-A-Lot
Wannabe - Spice Girls
Two princes - Spin Doctors
Pump up the jam - Technotronic feat. Felly
Lovefool - The Cardigans
Zombie - The Cranberries
Friday I'm in love - The Cure
I touch myself - Divinyls
Love is all around - Wet Wet Wet

Jag bara längtar efter de kommande förfesterna...
Cure och Nick Cave ska jag väl kunna äga upp på, hur kul som helst, och Technotronic?
Eller Sir Mix-A-Lot? Vilken hit!