November 28, 1945 - November 15, 2007

Citat Wikipedia:

"Azar Habib passed away in Lebanon of a heart attack on Thursday, November 15, 2007."

En hjälte har gått ur tiden. =/

Konversation - Anställning

Konversation idag mellan mig och flickan i Dalatrafiks kundservicetelefon:
Jag: Hej, hur många zoner är det mellan Borlänge och Insjön?
Hon: Hmmm, vänta få se...
Jag: Säg två.
Hon: Haha! Hmm.. Det är tre.
Jag: Ok, jag måste alltså betala 1000 kronor i månaden för att ta mig till jobbet?
Hon: Jajjamän.
Jag: Ok, då köper jag en bil. Tack!
Hon: Ok! Hejdå!

Jag ska inte köpa en bil till, åtminstone inte av den anledningen, men man blir lite sugen när de pungslår folk så. Nämnde jag att jag börjar jobba på Clas Ohlsonkatalogen på måndag?
Nämnde jag att "Han som tuggar med öppen mun dör" med Slagsmålsklubben troligtvis är den bästa låt dom gjort, två minuter in i låten?

Lördagsnöje

Tända ljus, PHP, CSS, Photoshop, Dreamweaver, Aurora (13%), söt flickvän, Macbook, Wacom Bamboo, Massive Attack. Kvällen är räddad.

Salty Dog

Colourlovers är en (otroligt slö) frän idé kan man nog säga. Användare på sidan får ladda upp sina egna färgpaletter. Eller bara swatches om man vill, alltså färgklickar. Sidan har en bra sökfunktion som gör det lätt att hitta matchande (eller inte) färger att basera t.ex en sida på. Riktigt kul.

Började ett mindre hemsides/blog-projekt idag, men om det blir något av med själva sidan hänger på otroligt större omständigheter än något annat.

Pillade även lite med wacomen idag för att se om jag fortfarande kan. Förhoppningsvis har jag roligare arbetstider snart så att jag får tid för livet och kan ta tag i såna här saker i mer än en halvtimme.

Salty dog heter denne karl och är en saltstänkt fransk fjollpirat från havets botten. Han är här för att återta sin eyeliner och sin plattång. Han baseras på färgpaletten tea and cupcake från colourlovers.

Från och meeeed... NU!

Från och meeeeeed... NU! är Borlänges S-politiker bloggare. Som av ett trollslag vaknade samtliga en morgon med nya insikter när det gäller filosofin om det öppna samhället och transparent uppbyggnad av makten. "VI MÅSTE BLOGGA!" skrek de när de vaknade upp ur en svettig mardröm om att lämnas i vägrenen, omkörda av IT-samhället. I linje med att alla mediatyper smälter samman (tv-kanaler som är webportaler, tidningar som är internet-tv-kanaler) äntrar nu politiken samma scen. Jag kan bara föreställa mig hur mötet såg ut när tio gubbar i flanellskjorta eller kavaj välkomnar ombudsmannen dagen därpå. "Nu är det dags! Nu tar vi steget ut i cyberspace! Alla s-besserwissers skall nu introduceras till det fenomen de bör känna sig som hemma i: Blogosfären".

Detta grundmurar bara min tidigare åsikt om Web 2.0 och allmogens intåg i informationssamhället. Låt oss välkomna våra nya rekryter till den nya världen med öppna armar, och förlåt dem deras nybörjarmisstag, såsom ock de förlåta oss våra röster på Piratpartiet.

(Och nej, jag orkar inte rita ordentliga pratbubblor den här gången.)

Pippin

Sådärja, nu är lilla pippin med också, efter lite slagsmål med bloggers fulkod. Den är inte optimalt placerad än, men det kommer när jag orkar göra om allt igen..

Paradigmskifte, ett fint ord

Det sker ett underligt paradigmskifte*. Vanligt folk utan teknikintresse har börjat använda sidor som Facebook, och tycker om det! Folk man aldrig hade sett på någon annan sida finns nu i en stor del av fallen tillgängliga på Facebook.
Sidor som Facebook är inget nytt för mig som ganska van datoranvändare. Jag och miljoner andra har sett liknande sidor svälla upp och fastna i något slags tak där målgruppen helt enkelt tar slut. Nyhetsvärdet är slut och de som skulle använda sidan finns redan där eller skiter i den. Den brinner inne helt enkelt.

Någonstans har nu två linjer i ett diagram korsats, den ena beskriver en uppåtgående svagt logaritmisk kurva och representerar X, storleken internet har i allmänhetens medvetande. Den andra linjen är en nedåtgående logaritmisk kurva som beskriver talet Y. Talet representerar den samlade svårigheten att använda datorer, svårigheten att registrera sig på en sida som facebook, sannolikheten att hitta någon man känner på Facebook, och liknande. Y står helt enkelt för krånglet.
När dessa två linjer korsas så kommer det obönhörligen leda till cirkus. Någon IT-professor uttalar sig i media, vilka även skriver om antivåldsgrupper på Facebook, identitetsstöld, etc etc.
Allmänheten ramlar in helt enkelt, högljudda, med smutsiga skor och en lite smygintresserad blick. De skickar vampyrinbjudningar och uppmaningar att lägga till löjliga små applikationer med nallebjörnar på våra personliga sidor. Med dessa möjligheter, och 100 personer i kamratlistan, genererar medelsvensson mer spam i min inkorg än den genomsnittliga ryska internetmaffian.

Det är inte lika illa som "September that never ended", som syftar på September '93, då alla oerfarna America Online (AOL)-användare släpptes in på Usenet och rörde om i dess finstämda system av oskrivna regler om hierarkier och etikett, men det har vissa likheter. Människor som inte har någon aning om hur man gör sig förstådd på internet släpps loss med kraftfulla verktyg, som ett gäng babianer med DAMP i en nyputsad bilverkstad.

Dilemmat är uppenbart. Y, alltså svårighetsgraden av bl.a internetapplikationer, kommer att sjunka till följd av den fullständiga implementeringen av Web 2.0, användbarhetifieringen av internet. Detta tal är kopplat till en rundgång i systemet och leder till att X i sin tur växer. Bidragandet och utbytandet av vanliga människors material leder till att fler människor dras till de samlingspunkter där detta sker, t.ex Facebook. Problemet är att dessa vistas i en "lokal" som konstruerats av människor med vinstintresse. Precis som i "September that never ended" måste erfarna användare helt enkelt samsas om platsen med de nya, och ömt lotsa dem in i den "nya" världen. Vi får helt enkelt stå ut med att de står och gapar i ljuset från teknologins överlägsenhet och tror att de upplever något som ingen sett förut.

* Löst använd term.

Flickvänsflashback!

Råkade söka efter gamla flickvänner på Facebook. Det var spännande. Vad världen är liten alltså. Människor som fanns där bara som väldigt suddiga bilder på näthinnan är bara 13-20 bokstäver bort.

Stiltje

Det betyder otur att ursäkta sig för utebliven aktivitet i sin egen weblog, så det tänker jag inte göra. Istället lovar jag att det kommer mer snart.

Sådär.

Nu är blogen överförd till nya blogger helt, men jag är fanimej lite osäker på om det här var så bra... Jag bygger nog något helt själv så att jag har koll på hur allt ser ut på sidan. Just nu är Bloggers inställningar och mallar högst begränsande, vilket är orsaken till att blogen ser lite olika ut än den brukar göra...