The Diamond Age

Boken som den här gången får iLEZ seal of approval heter The Diamond Age och är skriven av *trumvirvel* Neal Stephenson. Citatet nedan är varken lösryckt eller pompöst. Det verkar bara så.

"The difference between ignorant and educated people is that the latter know more. But that has nothing to do with whether they are stupid or intelligent. The difference between stupid and intelligent people--and this is true whether or not they are well-educated--is that intelligent people can handle subtlety. They are not baffled by ambiguous or even contradictory situations--in fact, they expect them and are apt to become suspicioius when things seem overly straightforward."
- Neal Stephenson - The Diamond Age

Fallout 3, seal of approval

Spelserien Fallout har alltid legat mig extremt varmt om hjärtat, och några timmar in i Fallout 3 kan jag definitivt säga att jag inte är besviken.
Lite bakgrund för de som inte orkar ta reda på det själva:

Spelet går utspelar sig i en tänkt alternativ verklighet där 50-talets kitschiga framtidsvisioner om automatiska köksrobotar och medicinska framsteg blandats med senare tiders dystopiska visioner om en värld efter ett omfattande ca 20-sekunder långt kärnvapenkrig mellan - i det här fallet - Kina och USA.

Den del av befolkningen som hade råd och tid låste in sig i smart marknadsförda underjordiska valv i varierande storlek. Nu, 200 år efter kriget, stiger du ut från Vault 101 och stapplar in i den strålskadade ödemarken där mänskligheten levt och utvecklats till något alldeles främmande för spelets huvudperson sedan bomberna föll. Huvuduppdraget är att leta efter din far och ta reda på varför han öppnade dörren och flydde från Vault 101, men du kan göra i princip vad som faller dig in.

Spelets handling påminner mig väldigt mycket om boken K-dagen av Whitley Strieber och James Kunetka, och enormt mycket om låten A hard rain's gonna fall av allas vår Bobby Dylan:

.. till den milda grad att jag tror att den låten var lite av en inspiration till de som startade Fallout-serien. "Heard the roar of a wave that could drown the whole world" liksom. Första gången jag hörde den var en sån aha-upplevelse att jag var tvungen att sätta mig ner och lira igenom Fallout 1 och 2 igen.
Slutdelen är bäst:

And what'll you do now, my blue-eyed son?
And what'll you do now my darling young one?
I'm a-goin' back out 'fore the rain starts a-fallin'
I'll walk to the depths of the deepest black forest
Where the people are a many and their hands are all empty
Where the pellets of poison are flooding their waters
Where the home in the valley meets the damp dirty prison
Where the executioner's face is always well hidden
Where hunger is ugly, where souls are forgotten
Where black is the color, where none is the number
And I'll tell it and think it and speak it and breathe it
And reflect from the mountain so all souls can see it
Then I'll stand on the ocean until I start sinkin'
But I'll know my song well before I start singin'
And it's a hard, it's a hard, it's a hard, and it's a hard
It's a hard rain's a-gonna fall.

Den bästa av världar

Han gör det igen! Ulf Danielsson skriver ännu en riktigt bra bok. Avslutade denna runt midnatt igår och kunde inte riktigt sova efteråt på grund av det sista kapitlet som är hur bra som helst. "Denna bok borde ingå i grundundervisningen" har väl många sagt om många böcker, men den här borde i alla fall finnas med i läslistan för både blivande filosofer, teologer och andra forskare.
Bokens payoff "Skapelse, slump, apokalyps, död" är lite missvisande, "Skapelse, slump, strängar" skulle räckt.

Update:
KÖP den för helvete. Helst till någon som tror att jorden är 6000 år gammal, om du känner någon.

Anathem - kort rapport

Anathem, som jag skrivit om tidigare får nu officiellt "iLEZ seal of approval". Fan vilken bok! För det första är den på 928 sidor, och faktumet att jag, som älskar att läsa - men läser långsamt, slukade den på under 30 dagar talar för att den är en sån där bok som man inte kan lägga ner.

I motsats till vad man kan tro är jag inte helt jättesåld på science fiction. Jag älskar konceptet med sci-fi, men jag tycker att det skrivs mycket skitböcker på temat. Det här är INTE en av dem. Det är mer en phi-sci-fi, philosophy science fiction, med många koncept (och ord! och språk!) som har motsvarigheter på jorden, men som har en liten annan roll på Arbre, som planeten heter.

Storyn i kort går ut på att Arbre, som är ett fantasiexperiment hur jorden skulle kunna vara, har delats upp i den sekulära världen och den matiska världen, där den sekulära världen står för underhållning, vidskeplighet, religion, krig, ekonomi, oförutsägbarhet. Motsatsen är då den matiska världen (mathic world) som består av klosterliknande byggnader där man låser in sig och studerar olika vetenskaper. Tanken är att vetenskapen visat sig för farlig och den sekulära världen har efter flera katastrofer sett till att vetenskapsmännen inte har någonting att jobba med, inga datorer eller verktyg alls, bara ett tygstycke att vira runt kroppen med ett rep.

Tankeexperimentet, för att förtydliga lite, går ut på att vetenskapen har tagit den ortodoxa religionens roll som den upplysta. Varje år öppnas dörrarna till klostren och man kan bestämma om man vill gå in och stanna utan att få gå ut ur klostret på ett, tio, hundra eller tusen år. Ingen kontakt sker mellan den matiska världen och den sekulära världen. Inte förrän allt skiter sig alltså. Det är så boken börjar.

Nåt knasigt är att jag börjat använda de påhittade orden från boken på engelska (theor='scientist') i konversationer med t.ex Chris på jobbet. Lite svårt att förklara!