Macbook Post-Mortem

Radioteatern ger: Macbook Post-Mortem

I ett hus fullt av virke, damm och verktyg sitter en människa och tittar på vad som är kvar av en Mac. Han visste att det skulle sluta såhär, men inte så snart. Bara två år efter den komplicerade födseln är datorn helt död. Det första som hände var att skärmen var helt svart när han öppnade locket första gången. Bara skuggor av den trevliga välkomstskärmen syntes, den fanns där men det var som om den inte riktigt trodde på sig själv tillräckligt mycket för att tändas.

Datorn åkte besviket tillbaka till Apple i lådan den kom i och den långa väntan på en ersättare började. Någon vecka senare dök den upp, en utmärkt fungerande identisk tvillingbror till den första. Allt var frid och fröjd och bytet från stationär XP till portabel OSX var härligt. Det var som när han gör ren sina glasögon och kommer på att de varit flottiga och dammiga.

Han flyttade till Småland ett halvår och laptopen följde med i väskan på tåget och fick sig tusen smällar och tusen repor. Det gjorde ingenting. Datorn var den första revisionen, med alla tillhörande barnsjukdomar, så plastskivan med tangentbordet och styrplattan gulnade. Någon hade blandat en batch plast fel någonstans, så en viss, ganska stor, procent av datorerna drabbades av en ful gulnad där händerna vilar. Ett utbyte senare så var datorn fin igen. Dagarna gick i Småland, och efter ett tag visade det sig att batteriet hade en laddning på runt 120%, vilket verkade underligt för en lekman.

Strax efter dog batteriet helt. Efter lite rundringning och jagande av kontakter på den dåvarande arbetsplatsen IKEA blev datorn lagad under garanti. Allt var frid och fröjd i nästan ett år. Skärmen visade tecken på att ha någon form av glapp; den ändrade ljusstyrka som om någon satt och rasslade på ljusstyrketangenten. "Ingen idé att väcka den Bjaern som sofver" tänkte ägaren, och lät bli att åtgärda detta. Garantin hade ju gått ut, och problemet inträffade inte så ofta. Ett par månader senare visade det sig att batteriet återigen avlidit. De små söta LED-lamporna på batteriet som visar laddningen var helt svarta även fast datorn visade att batteriet var fulladdat.

Någon gång vaknade batteriet till liv igen, till ägarens stora upphetsning och glädje, men dog lika snabbt igen som om det tillfälligt glömt bort att det inte ska fungera. En vana som trots det fanns kvar var att sätta datorn i viloläge, som kräver ett fungerande batteri. När ägaren nonchalant lade igen skärmen var han dock tvungen av Samvetet att även rycka ur strömsladden (som numera följde datorn överallt som en pinsam lillebror) ur väggen. Ibland skedde detta lite för tidigt, vilket för en dator på väg att somna (skriva allt från det flyktiga RAM-minnet till den mer permanenta men känsliga hårddisken) är ungefär samma sak som att våldsamt rycka undan en ryamatta under en berusad person och sedan gå fram och sparka honom hårt i skrevet och stjäla hans flickvän.

Detta ledde till ett sammanbrott i datorns inre som ledde till att ägaren en dag möttes av en blinkande mapp-ikon istället för äpplet när han skulle slå på sin dator. Ingen fara tänkte han lugnt för sig själv, och försökte gå ut i kommandotolken för att köra fsck, filesystemcheck. Något har säkert gått sönder på disken, men det går säkert att sätta in den i en annan mac och göra backup på hårddisken och köpa en ny. 60 gigabytes är ändå ganska lite. Men tangentbordet svarar inte, så startsekvensen kan varken avbrytas eller lockas läsa från optisk media.

Ingen fara tänkte ägaren igen. Det är bara att låna ett USB-tangentbord och stoppa det i datorn och köra fsck. Om han kunde rädda informationen på disken slipper han i alla fall förlora allt han har. Men ingen av kontakterna fungerar. Kall panik drabbar ägaren. Nu återstår att gräva fram disken ur datorns döda inre och sätta den i en liknande laptop för att göra ett sista försök att rädda ägarens kompositioner, bilder, texter, minnen till en extern hårddisk. Chansen finns nämligen att det är ett massivt el-fel som drabbat datorn, och inte en fysisk skada på själva hårddisken. Problemet med den blinkande foldern kan ju bero på en död hårddiskkontroller, och inte själva hårddisken.

Någonstans innanför det vittrade plasthöljet fullt av sprickor och repor vilar en hårddisk med 15 gigabyte noggrant hopsamlad sällsynt musik, tusentals personliga bilder, statistik från två års användning, en diskret mapp som heter "kärlek" med några utvalda gigabyte filmer och bilder, en mapp med texter skrivna och sparade just då nöjeskurvan på kvällen sträckt sig som högst, då promillehalt, sällskap och omgivning legat i fas. En annan kväll satt användaren i sin säng och lade in texter i iTunes till VARJE låt Legendary Pink Dots gjort. Det är ca 80 skivor. Inlåsta på disken.

Det som kvarstår nu är väntan på tillfälle att ersätta den trasiga maskinvaran. Suck.