En dröm, i vilken jag frågasätter makten och är med om en besynnerlig tilldragelse

Alexander ska gifta sig. En stor fest hålls på älvudden där Gagnefs kyrka ligger. Det är sent på natten och alla är riktigt fulla och rumlar runt i den sandiga sedimenten längs branten vid älven. Stora partytält delar ut öl och vin, och den bästa musiken spelas i högtalare i hela området. Det verkar helt enkelt som om kyrkogården blivit ett litet privat festområde.

Jag fotograferar för fullt med min nya EOS som just denna afton verkar ha alla inställningar precis korrekt justerade, för alla bilder blir helt perfekta hur full jag än är.

Bruden är försenad, men anländer i mörkret (bra bilder i alla fall) insladdande på festområdet i en mörkröd Hummer h3.

Alex är klädd i en vit kavaj med guldfärgat bladmönster och vita matchande byxor som glimmar i silver, men han verkar inte bry sig nämnvärt, så han går ner på ett av sina knän lite då och då och smutsar ner byxorna med sanden. Jag hjälper honom att borsta av sanden och räta upp honom lite. Han har en vanlig t-shirt under och jag knäpper hans kavaj så att han ser lite mer ut som en brudgum.

Kyrkan, som är nedgången och målad i mörkt grönt och brunt, fylls långsamt med folk, och jag börjar bli lite smått irriterad, för min kamera är helt fylld av sand från älvkanten. Jag skruvar av objektivet under prästens inledning och tittar ner och ser att spegeln inne i kamerahuset är helt igensatt med sand. Kameran har ett sigma 17-70mm, men zoomar till ungefär 300mm i alla fall, men det går kärvt, för sanden har letat sig in i objektivet också. Jag tar kort på prästen när han pratar.

Jag står nu på balkongen, som är rutten och svajar nämnvärt. Jag puttas framåt av de som sitter ner tills jag står framme vid räcket på en liten balkong. Räcket är bara helt på framdelen och jag håller i mig med hela ena armen medan jag har lindat kameraremmen runt högerhanden och fotar för glatta livet.

Plötsligt märker jag att prästerna (de är några stycken, ledda av en pråligt klädd huvudpräst) utnyttjar tillfället att predika om gud och hur alla som kritiserar auktoritet av naturen är likställda med djävulen och att "Han den där som gjorde den där filmen Bowling for Caroline, han hette Marilyn Moore, han var full av skit, etc etc".

Plötsligt känner jag mig tvungen att ta till orda. Jag kan inte hålla tyst även om jag fram tills dess lyckats hålla mig. "Ni vet inte vad ni pratar om! Han heter Michael Moore, och må vara full av skit, men han har inget med religion att göra. Ni går bara maktens ärenden och i brist på en troende befolkning har ni vänt er mot den upplysta medelklassen och beter er som ett gäng Talibaner!".

Prästerna blir rasande och det går en våg av ansikten som vänder sig om och ler förväntansfullt mot mig. Vad ska hända nu? Jag känner mig inte direkt välkomnad i guds hus av prästerna, och de börjar säga mitt namn högt i början av varje mening innan de fortsätter med nedlåtande ord som har att göra med min kunskap om kyrkan och religionen. De förebrår mig för att jag avbrutit "vigseln" och börjar prata högt i munnen på varandra om mina tillkortakommanden och bristerna i min logik. Tjattret stiger till ett Babel och kyrkan vibrerar av deras kompakta vägg av kritik.

Jag börjar klättra omkring i trapporna medan jag skriker "NI FÅR VÄL FÖRLÅTA MIG DÅ!" och drar mig mot de stora grönbruna portarna som leder ut i natten.

Väl ute sätter jag mig ner vid den sandiga och gräsbevuxna älvravinen och spanar tyst ut över älven mot Nordbäck. Det är så tidigt på morgonen att solen redan gått upp, men den har gått upp framför bergen och ladorna istället för bakom dem, och rör sig i fel riktning medan den lyser svagare och rödare än ett glödande kol. Ljuset från solen når knappt marken och man ser alla protuberanser, solfläckar och solvinden från den klart och tydligt. Jag tar många kort och tänker att det här var en högst besynnerlig tilldragelse. Jag måste berätta för 3z när jag vaknar...

Solen flämtar till som ett lysrör, snubblar, och faller upp i rymden som en kula som rullar av ett bord med omvänd gravitation.