LPD

Legendary Pink Dots.

Jag ska nu skriva om musik, vilket enligt den store Frank Zappa är lika effektivt som att dansa om arkitektur.

Det verkar som om LPD rör sig i en annan ström av tid än oss. Det finns där ute någon slags LPD-tidsvektor, på vilken Edward Ka Spel rör sig lateralt med vår. Detta lyser igenom inte bara på det enorma antalet plattor som släppts på ett tjugotal år (ca 35 enligt hemsidan, men långt fler i verkligheten) , utan också på sättet musiken bara går rakt in utan att knacka eller presentera sig. Låtarna som Edward gör är lite som jord eller sten: De bara finns där utan att ursäkta sig på något sätt, utan medföljande instruktioner. Instruktioner brukar vanligtvis följa med musik, i form av någon slags visuell stil, eller bara något så enkelt som att varje låt med gruppen håller sig inom en viss musikstil. Två av de namngivna karaktärer som ständigt dyker upp är Damien och Lisa. Damien verkar vara en förtryckt stackare som i låten med samma namn blir någon slags diktator. Lisa är en tjej som i låten 'Lisas party' dödar alla gäster på sitt kändisparty med pajer fyllda med cyanid.

A hint of almond makes the dullest cake seem nice.

I låten 'Lisa goes surfing' är Lisa en prinsessa som blir nedfrysen, iklädd sin favoritklänning, när hon blivit upphackad av en propeller. Medans hon är nedfrusen tar vattnet över jorden och människan bor under vatten.

One fine liquid morning came an iceberg to my door...
Inside an ancient princess pleaded: "Let me thaw!"

Lisa's separation handlar om när Lisas älskare lämnar henne och hur livet efter det färgats av hans frånvaro.

fotograf: Niklas Nelldal, fashionpolice

Just namnsättningen på låtar är ibland helt galen.

• Apocalypse soon
• Apocalypse then
• Puppets Apocalypse
• Gladiators version Apocalypse
• The crushed velvet Apocalypse

Märks något mönster? Låtarna handlar om helt olika saker, men Apocalypse finns med. Det verkar nästan som om Edward fått lite tråkigt efter sisådär 40-50 skivor och bestämt sig för att återanvända lite gamla fina låtnamn. Apocalypse soon handlar först om en snäsig relationsdispyt övermorgontéet, varpå fokus flyttas direkt till:

And the T.V. screen screams scene's getting worse...
But our leader's calm, she reads out a verse from the Bible. She pleads how
the cause that we die for is blessed by the angels with rifles and skies
full of bombs. It's an eye for an eye and the trifles are high aiming right
for the eyes of the enemies of freedom.

En uppenbar referens till krigspropaganda, antagligen föreställer den Margaret Thatcher under någon utlandskris i Storbritannien.

fotograf: Niklas Nelldal, fashionpolice

Ibland är låttitlarna skämtsamt lika andra låttitlar, "The day she left, The day she returned, The day she lost the key, The day she thought about leaving and fell into the duckpond", är ett exempel. Och varför döpa en låt till "Catch A Match. A Bang Bang. A Flashing Fist O'crackerjack. A Smack. Alick. A Char Char. You're All Burned Out"?

En annan sak som kan vara förvirrande med låtnamnen är att ibland heter låt A på skiva Y samma sak som titeln på skiva X, som gavs ut 20 år tidigare och som inte har något att göra med låt A. På liknande förvirrande sätt kan låt C ha refrängen "X", som är samma sak som titeln på skivan eller låten X. Vidare kan två skivor ha två långa namn som bara är lite olika, exempelvis "All the king's horses" och "All the king's men", eller varför inte skivorna "Chemical playschool" 1 till 13? Tower- och Premonition-låtarna har på samma sätt en stigande numrering som särskiljer låtarna (upp till 18 olika tror jag), vilket inte underlättar när man ska försöka komma ihåg en favorit.

Många av LPDs låtar har en slags symbolik som nuförtiden kan ses som lite cheesy eller ansträngda, många referenser till "moder jord" och lite andra hippieaktiga saker. Det är samtidigt en av de få saker som ger någon slags tidsstämpel på den tidiga musiken. Annars skulle musiken de skrev '80 lika gärna skrivits '05. De senare låtarna handlar mest om kaffe, kärlek, cigaretter, flygkrascher, Kina, blommor, och tusen andra saker. LPD är inte lika arga längre tror jag, men det påverkar inte musikens kvalité.

fotograf: Niklas Nelldal, fashionpolice

Gå och se LPD.

Färdigt gräs

Vissa människor påminner mig om det gräset som man använder när man vill ha snabbväxande gräs till någon kommunal gräsmatta illa kvickt.

Meterlånga remsor med växande gräs som man slafsar på på bar jord. Det kanske rotar sig, det har ingen själ eller bakgrund, eller erfarenhet, eller kunskap, det har vuxit upp i en intrycksfri omgivning, men det växer fort och ser snyggt ut.

Ibland är man arg.

Ibland är man arg. Då kan man ta in på Hotel Rage.
Här kan man få hjälp att släppa ut de saker som får en att koka av ilska. Alla vet att saker man trycker ner under ytan kommer farande upp igen med motsvarande kraft, därför är Hotel Rage valet för både kändisar och privatpersoner när det kommer till Anger management, alltså att få hjälp på vägen, att bli vän med sitt raseri.

På vårt lyxiga hotell kan gästerna njuta av en själavärmande utgjutning av galla i vår exklusiva "spyanläggning". Senare på kvällen kan du gräla med de andra gästerna över en öl i vår "bargh!". För de långsinta gästerna har vi även tillgång till icke fungerande datorer att ta ut sin ilska på, samt väl tilltagna "vreden" på badkaren. För dem med ursinne finns klockor med alla tidszoner utom Sverige runtom i HOTellet.

Så, nu ska jag sluta. :)

Uppdatering 2: Hoyahyllan..

Nu står den där..



Inte riktigt klar, men den står där, med lysrör, blommor, trähyllplan i finaste tall. Exklusiva metall-x på baksidan, av högsta smideskonst.
Perfect and holy in all its ways.
Now, i can rest.

Men det saknas bevattning, det är den största utmaningen.
Saker som helt fått stryka på foten sedan den ursprungliga designen hittills är få, men till dem hör den apsnygga vertikala lysrörsmonteringen, jag missade helt att kontrollera den verkliga tjockleken på sidoplankorna, vilka visade sig vara alldeles för smala för att inte spricka om jag skruvat i ett lysrör i dem (Jag hade bara en 200x400 pixlars helbild av den från IKEAs hemsida att gå efter så..). Det var lite av en besvikelse för mig, men 3z sätt var snyggt som attan också.

Saker som inte är heller är klara förutom autovattnet är fin undangömning av kablarna till lamporna, någon slags plastliknande sak att ha mot väggen (in case of catastrophic failure), och så någon slags skärm framför lysrörsarmaturens baksida, vilken inte är estetiskt tilltalande för tillfället.

Den är ännu i sin barndom, men jag tycker att vår Hoyahylla börjar växa sig stabil.

Fler blomhyllor!

Har just satt ihop våra fönsterhyllor (Alltså inte de hyllor som jag pratat om i de två föregående posterna.) och satt upp dom i fönstren. Stålet i hyllplanen är fixat och donerat av Halfwar, som ska ha så mycket cred som möjligt för att det här projektet gick att genomföra överhuvudtaget (Ölen bjuds på på Ohm på Fredag!).

Bygget av hyllorna gick lätt men tog lång tid. Först tänkte vi inte på plåtens egenvikt och påfrestningarna från krukor och annat, så vi böjde inte till kanterna på rätt ledd. Vi hade någon illusion om att plåten skulle kunna hålla uppe sig själv och missade lite logiska saker... Kanterna på plåten är (korrekt) tillböjda hos Isakssons plåt i Blge, till en kostnad av 150:-. Gängstänger och muttrar är inköpta på Fröbergs. Muttrar är dyra utav helvete kan jag avslöja. Vi gick från Fröbergs med ett kvitto på 500 spänn, men jag spenderar gärna mer tid i den affären, det fanns hur mycket godsaker som helst att välja mellan. Hålen i plåten borrade vi själva, och det var inte lätt kan jag säga. Halfwar måste gett oss någon slags militär hemlig pansarplåt eller något.

Resultatet blev hursomhelst bättre än väntat. Hyllorna är ganska stabila, åtminstone efter att vi säkrat dom mot fönstret. Vi kom ganska billigt undan också, vilket inte är fel med såna ganska riskabla projekt som lika gärna skulle kunna gått åt pipan.

Glöm nu för i helskotta inte att gå på Klubb Ohm imorgon, och alla andra gånger också för den delen.

Uppdatering: Hoyahyllan..

Nu har jag funderat lite på bevattningssystemet:

Jag vet inte vilken slags pump vi ska leta efter än, men det bör inte vara en alltför kraftig sak. Bara den kan trycka vatten till alla droppknappar längs vägen. Man får göra tester och se om man får samma vattenfördelning i krukorna när man väl satt upp systemet. En för stark pump är nästan värre än en för svag tror jag. Elsäkerhet kommer vara en stor faktor, speciellt eftersom hela apparaten kommer stå precis vid min dator. =)

Hoyahyllan

Håller på att tänka ut en hylla fär Thereses Hoyor (3z blomsida, för information). Hittills ligger den på riksdaler 1234:-, men priset kommer öka en sudd till efter jag designat färdigt bevattningssystemet.

Vanligtvis så går man omkring med en vattenkanna eller liknande och vattnar varje växt individuellt. Vi har tänkt oss något annat, i stil med semi-industriella bevattningssystem för växter. Ok, det finns att köpa liknande saker, men då har man ju inte byggt dem själv! Vad jag har framför mig är med andra ord lite uträkningar för vattenflöde och mått och uppskattningar för placering av munstycken etc etc.

Använder det fasansfullt effektiva programmet sketchup för att designa mina saker. Vad som saknas är rejäla export/importmöjligheter för Alias Maya, sen är programmet perfekt och ligger på inköpslistan. ;)

Kan man dricka vin som stått i karaff i kylskåpet i några dagar? Ska låta det ljumna kanske. Kallt rödvin är inte gott mina vänner, om det inte är sangria då:

1,5 liter rödvin
1 apelsin i skivor
1 citron i skivor
8 cl brandy
socker

Blanda ihop ingredienserna, ställ det i kylskåpet över natten. Blanda sedan med kolsyrat vatten.

Didi solar.

Didi bor neranför oss, hon är en snäll hund. Hon låter som en hyena, fast på ett sött sätt.

Grävs Sandtag, Gagnefs fotoklubb.

Utflykt idag. Behövdes för att bryta den vanemässiga monotonin och meningslösheten som lätt infinner sig när man inte är säker på vad man ska göra. Vem skulle gissat att panik var så tråkigt?

Gagnefs fotoklubb är en av de bästa i världen. Det kan jag säga utan att skryta. Jag är inte ens medlem, så jag har inget intresse att framställa dem bättre, mer än att min morbror är medlem. Ett exempel på hur skickliga fotograferna är gavs för en tid sedan då Gagnefs fotoklubb kom på sjätte plats i en internationell diabildstävling i Schweiz där de allra bästa klubbarna deltog. Inget som har något med själva fotograferingen att göra kanske, men det är något slags mått i alla fall. Personligen är jag bara imponerad att så många skickliga fotografer kan samlas några gånger i månaden och mer eller mindre improvisera fram väldigt vackra bilder.

Hursomhelst, idag följde vi med dem ut på utflykt till Grävs sandtag, för andra gången. Det har visat sig att modellerna känner sig hemma runt tung industri av någon anledning. Egentligen hade jag tänkt spendera hela dagen till att fota eftersom jag inte står modell speciellt ofta och jag tycker nästan det känns löjligt när det finns så mycket andra vackra människor att plåta. Det blev en del modellerande, men jag lyckades klämma in lite oplanerade bilder mellan minneskortsbytena:











Therese tar en bild med morbrors kamera. Äntligen har han kompletterat Hasselbladaren med en riktig kamera. En digital alltså. Motivet är en gruppbild på fotoklubbens medlemmar.
3z var lite nervös att tappa kameran, vilket jag förstår.











En slang.
Med fluga på.











Hål med mutter, och dito utan.
Gillar sprickmönstret under hål #1.














DANGER
Do not run this vibrator
wih covers removed
OK, jag ska försöka låta bli.
Vibratorn var inte av den sladriga gummivarianten, utan lite mer åt grus- och stålhållet.











Åfyfan vilket klassiskt motiv...


















Leker lite med skärpedjupet.
Plastmekanismen som håller samman bandet har ett rysligt smeknamn: Kattstrypare.
Inte kul alls. Eller jo, lite, men inte ok.











En jättesöt tjej som heter Anna. Hon brukar vara med på fotograferingarna.


















Lyckades få någon sekund med 3z medan de andra letade vinklar att ta kort på henne från. De hade något tema med kontraster, därav den röda duken. Jag föredrar spontana teman utan props, men det kan vara svårt att hitta ett rött tygstycke på en stenkross.











Liten hare skuttar över vägen, etc. etc. etc.











Jag gillar denna, tror jag börjar förstå hur de olika parametrarna i kameran samverkar.















Anna igen, nu med den röda scarfen.


Där slutar min post för idag. Fotograferingen var en av de bästa hittills, och jag tror jag bestämt kan säga att jag är fast.

Designputsande..

Har ändrat lite färg och textstorlekar här på min weblog.
Jag skiter uppriktigt i om mina kära läsare tycker det blev fulare. =)
Den tidigare designen var templaten "Minima Black", och jag har läst alldeles för
många dåliga bloggar med den inställningen, så jag gjorde en egen.
Ful eller ej, den är i alla fall min.

Om några dagar kanske jag lägger till lite bilder här till höger, men jag vet inte om det tar bort från texten på ett negativt sätt, så jag kanske struntar i det också. Håll till godo.

Minima Black i all sin standardhet.
Allt från porrbloggar till politiska bloggar använder sig av den.
Notera den spygröna texten.