Några förutsättningar:
1. En "internet-skatt". Eller skall vi säga "en höjning av uppkopplingsavgift"? Är inte så hemskt som det låter. Se exempel nedan.
2. Total anonymitet och transparens via öppen källkod.
3. När ni läser texten, tänk er ett "t.ex" innan varje siffra och liknande.
4. Sammarbetsvilliga copyright-ägare.

Användaren Jens (till vänster) har är kund hos internetleverantören ComSlem. Jens har installerat ett program på sin dator som håller koll på vilken musik han lyssnar på, vilka filmer han tittar på, och hur han får tag på dessa.
Vi kallar programmet för Intendenten. Programmet, som har öppen källkod, skickar datan anonymt till internetleverantören. Intendenten har även ett användarinterface, liknande en equalizer på en stereo, där Jens kan ställa in hur hans pengar fördelas mellan de olika typerna av media han kan konsumera på internet, vare sig det är musik, filmer, pr0n, nyhetstjänster eller kanske till och med vanliga program.
På det här sättet får Jens rätt att själv fördela 10% av sin ersättning. De resterande 90% fördelas enligt statistiken som samlas in av Intendenten. Dessa siffror speglar alltså Jens faktiska konsumtion.
Jens laddar sällan hem filmer, så reglaget för fördelning av pengar till filmbranschen står nästan på noll. Däremot gillar Jens musik och laddar alltid hem den senaste jazzen, så en stor del av Jens manuella ersättning har öronmärkts till fördelning till musikbranschen och till de grupper han lyssnar så ofta på. Intendenten har förstås ett plugin till Jens portabla mp3-spelare, så den musik Jens lyssnar på när han sitter på bussen kan såklart också loggas.
Jens far Arsibalt är av en lite försiktigare natur och har inte ens programmet installerat. Arsibalts ersättning fördelas därför enligt ett genomsnitt baserat på övriga användares konsumtion. Arsibalt har därmed ingen rätt att gnälla när han hör samma låt på radion om och om igen eller när alternativen vid biografen består av Coca Cola presenterar Spiderman 1, 2, 3, 4 ,5, 6 och 7.
Det finns med andra ord tre engagemangsnivåer:
1. Arsibalt, som inte installerar något och bara surfar på som vanligt.
2. Personer som inte ställer in hur sina 10% fördelas. 100% av ersättningen fördelas istället baserat på den insamlade statistiken.
3. Jens, som utnyttjar programmet till max med allt vad användardefinerade ersättningsnivåer och tilläggsprogram till mediaspelare innebär.
Jens går en dag ut på en torrent-sida eller vilken annan tjänst som helst och drar ner skivan "XYZ" av av gruppen "The hypotheticals". Nerladdningen registreras i Intendenten bakom kullisserna. Jens har även valt att låta sina mediaprogram (t.ex Windows Media Player eller iTunes) vidarebefodra exakt statistik på lyssningar och tittningar till Intendenten.
Skivbolaget bakom "The Hypotheticals" i sin hand får ta del av Jens "Ersättningspreferenser" och även hans faktiskta konsumtionsstatistik. Allt via Jens ISP, anonymt förstås, förutom vissa parametrar som t.ex land och ålder som kan användas av skivbolagen för att mäta framgång och resultat.
Alltså, Jens betalar, säg, 250 kr i månaden för sin internetuppkoppling. (Se punkt tre i förutsättningarna ovan)
100:- av dessa går direkt till internetleverantören för deras omkostnader.
150 kronor i månaden fördelas enligt uppdelningen 90% faktisk användning och 10% användadefinerade ersättningar. (10% är lite lågt, men för argumentets skull säger vi 10%).
Jens betalar alltså inte MER för att han lyssnar på en tusen låtar eller för att han laddar ner alla Batmanfilmer. Hans konsumtion vägs in på på samma sätt som Jens mammas konsumtion, och hon har bara laddat hem senaste Coldplayskivan och lyssnar på den i bilen varje morgon.
All data redovisas på ett transparent och anonymt sätt till t.ex musikkanaler på radio som kan spela den musik som folk uppenbarligen vill lyssna på, och till tv-kanaler som kan visa de filmer som folk uppenbarligen vill titta på. Inget hindrar för övrigt kanalen TVx att starta en egen bittorrent-tjänst med alla sina filmer och dokumentärer. Det spelar ingen roll om någon delar med sig av deras dokumentärer via en annan kanal, t.ex Pirate Bay eller via ett stort copy-party, intendenten håller ändå koll på den faktiska konsumtionen.
Men de som inte laddar hem saker via internet då? Om man bara vill kolla mailen och läsa nyheterna? Varför skall jag som bara gör det drabbas av en höjd internetavgift?
Jag har ingen aning.
Jag kan dock tänka mig tre svar på frågan:
1. "Du kan teckna abbonemanget vi kallar "Ludditen" som är begränsat till 64kbit/s. Tankar du hem en skiva från pirate-bay trots det skickar vi en räkning, vi känner ju din minsta rörelse efter att IPRED och FRA klubbades igenom. Ha. Och förresten, att bara kolla mailen och kolla nyheterna borde inte ta mer än, säg, 200 mb i månaden, så vi stryper ditt abbonnemang till den datamängden, alternativt tar vi betalt för varje extra megabyte. Se bifogad kostnadslista. Det här tjänar vi ballepengar på."
2. Inom en snar framtid, eller t.o.m redan nu, finns det inget som heter "jag kollar bara min post på internet". Så snart du vill titta på en repris eller ytterligare material så finns den nästan bara att tillgå på TVx.se eller motsvarande internetsida. En jämförelse som fungerar till en viss gräns är vägskatten/trafikförsäkringsskatten/kommunalskatten. "Varför skall jag som kör så försiktigt betala för de som sliter på vägen och kör sönder trafikskyltar eller krockar på fyllan? Jag låter ju bilen stå på vintern så plogning har jag ingen nytta av heller."
3. En del av din höjda internetavgift skulle ju även gå till att du som medborgare har tillgång till alla myndigheter 24 timmar om dygnet. Du kan deklarera, gå i och ur kyrkan, registrera partnerskap, skicka in mätarställningarna på din el, betala p-böter, ansöka om bygglov, sköta bankärenden och beställa färdtjänst. Och förresten! Nämnde vi att det här ersätter den skabbiga gamla TV-avgiften helt? För det gör den.
"Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig" frågar sig den gamle Björn Ullvaeus och stryker sitt skägg, tar en slurk Moétchampagne och stirrar ut över ett kulturellt ökenlandskap dominerat av gigantiska skivbolag.
Ja, det ska det.
Det är ingen som sagt att det skall vara lätt att betala för sig, men katten är ur hatten, Pandoras ask är öppnad, hjulet är uppfunnet, bomben är släppt, the shit has hit the fan, och nu lever vi i en övergångsperiod där vanliga människor blir kriminaliserade för att de vill konsumera kultur. Vem som helst ser att pengar kan användas på bättre sätt än att stifta lagar mot fildelning och jaga konsumenter.
Och om piratkopiering dödar mediebranschen håller jag gärna i kniven, för i dess nuvarande form kan den inte dö snart nog.