30 miljoner kronor och ett års fängelse

Brokep, Anakata och Tiamo dömdes nu för någon timme sedan till ett års fängelse och trettio miljoner kronor i böter. Om man bara ser domarna tror man att de dödat någon. Vad har de då gjort? De har i kort satt upp en sida på internet där man kan ta reda på vilka filer som delas ut av vem och delta i spridningen av filerna via bittorrent. Inget olagligt material har alltså passerat genom sidans servrar. Inget straffbart har ägt rum. Det som ägt rum är istället något som är extremt skadligt för mediebolagen, åtminstone enligt deras egen utsago.

Jämförelsen mellan arbetslösa hästkuskar som stämmer Henry Ford är uttjatad, men det är exakt vad som händer.

Information på internet är väldigt flyktig och allt som kan spelas upp på skärm eller via högtalare kan kopieras och spridas. Det är inte rimligt att bestraffa någon som tillhandahåller teknik med vilken man kan piratkopiera. Alla skulle sitta inne. Det är inte heller rimligt att bötfälla en idé eller en teknisk uppfinning.

Jag betalar gärna för min musik. Det kostar att producera och leverera även fast informationen blir flyktig så fort den får kontakt med en dator. Just nu lyssnar jag enbart på stulen musik, men jag betalar tv-avgift och skatt som går till att ersätta artister för den musik som konsumeras via radio eller tv. Det här är klumpigt och ineffektivt.

Mitt förslag som jag skrivit om tidigare sammanför de som är villiga att betala en normal summa pengar för sin musikkonsumtion med de som producerar musiken som verkligen konsumeras.

För den som inte orkar läsa hela långa rabblet:
I kort går det ut på att information frivilligt och anonymt samlas in från din dator. Statistiken ligger sedan till grund för hur din fasta avgift (säg, 150:-/månad) fördelas mellan artister. Som STIM-pengar, fast mer exakt och rättvisare.

En nerbantad variant skulle vara att skita i statistikinsamlandet helt och helt enkelt höja avgiften för bredband, en slags "internetskatt", som inte alls låter populärt, men som redan införts på all media du kan kopiera digital information till, t.ex DVD och CD-skivor.

137 miljoner kronor vart det visst till de stackars fattiga branschorganisationerna 2005.
Dyrare än alkoholskatten är det visst.
För övrigt borde väl kassettskatten tas bort nu när det inte längre finns någon illegal fildelning?

Hursomhelst:
För att uttrycka sig milt är jag en smula upprörd över det här. Sverige behandlas som en amerikansk lydstat, och vi får nu se oss om efter nya politiska alternativ eftersom de två grå vi har att välja mellan totalt skiter i rättssäkerheten och den personliga integriteten.

Jag har tidigare röstat på piratpartiet och tänker självklart göra det igen nästa gång jag kan.
Vill man veta mer kan man läsa här.
Vi kommer se tillbaka på den här tiden och skratta nervöst.

Byggmani

Påskhelgen började med ett par lata och onyttiga dagar följda av två riktigt hektiska. På lördagen var det så fruktansvärt bra väder att man bara var tvungen att göra något praktiskt. Runt lunch fick jag plötsligt för mig att jag skulle bygga en trappa till ladan.

Sagt och gjort, tryckt virke och rostfri skruv inhandlades till överpris på coop forum.

Testar lite med grop, grus och sten.

Till mitten i undre delen av bilden syns Sten Bümling som låg och var i vägen. Lite härj med spettet så var den väck!

Det funkade inte alls med fyra vangstycken, så det fick bli en shoppingtur till.

Försöker bestämma mig hur täckbrädorna skall se ut.

Vagnen är den mest praktiska saken jag någonsin ägt. Man kan skjutsa kap/gersåg på den, vila i den, sätta den på cykeln, etc etc.

Typ klart. Nu ska trappan bara behandlas med någon form av ytbehandling.
På måndagen vaknade jag och kände mig som att jag var 65 år gammal och hade ramlat ner för ett berg. 3z yrade dock dagen innan med att hon tyckte att vi kanske skulle näta in altanen för att katterna skulle få vara utomhus när det var varmt på sommaren. Ve och fasa sa jag, och slängde näven i bordet! Någon begränsning på white-trash-nivån får det vara.

Så av någon outgrundlig anledning började jag rita på hur en provisorisk kattgård skulle kunna se ut. Den skulle inte vara permanent utan lätt kunna rivas nästa sommar (eller redan i sommar?) när vi hunnit till bytet av panelen. 45x45-reglar är en favorit, så jag började såga upp lite sådana och bygga en reglad konstruktion.

Min fjolliga höjdrädsla är påtaglig även på ca tre meters höjd.

Plywood som underlagstak. Var tvungen att lägga på lite fler reglar under, plus en stående regel i mitten på framsidan. Konstruktionen hade inte pallat vikten av både snö och tegel annars.

"Don't touch that please, your primitive intellect wouldn't understand alloys and compositions and things with... molecular structures."

"Clatto Verata N... Necktie... Neckturn... Nickel... It's an "N" word, it's definitely an "N" word! Clatto... Verata... N-"
Försöker befalla regndemonerna att åka till mockfjärd istället, men det fungerade inte.

Ströläkt till teglet.

Jag vågade inte gå upp på taket förrän jag testat, testat och testat igen. Även då var jag skitskraj. Det är inte helt bekvämt att klampa omkring på något man vet är byggt av en jäkla amatör.

Teglet är typ lagt! Lagom till spöregnet! Jag sket i papp och sånt jox. Det är ju i alla fall en provisorisk kattgård som kommer byggas om sen.

Nu är det bara att måla. Brunt blir det. Sen ska fyrkantsnätet på, och en dörr konstrueras. Och någon form av sidobrädor. Och så antagligen stupränna. Man ser ju tunnan bredvid, så det är nog inte så svårt att dra dit ett rör från en ränna. Hoppas katterna blir nöjda.

Toodeloo!

En gammal idé

Att vänta på något är jobbigt nog utan att fucking posten skall vara där och visa EXAKT var fanstyget befinner sig! Det spelar ingen roll hur mycket jag trycker på F5 och uppdaterar sidan, skiten ligger fortfarande där det ligger och inget jag gör i den digitala världen kan han någon som helst inverkan på objektets fysiska position.

Det är här illusionen rämnar på något sätt. Människa/Dator-interfacet faller på eget grepp. Allt går på internet. Vill jag ha en bild på en balksko eller läsa en text om symbolik i Babylonien kan jag få tag på det inom fem sekunder. Datan i bilderna förvandlas till elektromagnetisk strålning och manifesterar sig i den fysiska världen som en bild på min näthinna, nästan precis på samma sätt som en bild i en tidning eller i princip allt annat som reflekterar ljus. Jag får med andra ord fysiska saker levererade hem till mig på beställning.

Men NU, när ett gäng atomer skall levereras till mig spricker alltihop, grejerna måste kastas i en jäkla lastbil och köras från Kalmar och hit!

Jag tänker mig, i min ändlösa okunskap, en konstruktion där två mikrovågsugnsliknande apparater står på ett bord, den ena ovanpå den andra. I den översta luckan lägger lägger jag in, säg, en sony walkman kassettbandspelare, kanske några videoband, några nävar krossat glas, ett gammalt grafikkort, en rostig sked och en kopp vatten. Maskinen piper till glatt och meddelar att materian i mixern är av tillfredsställande sammansättning.

Jag trycker på startknappen, och den av mig förprogrammerade URLen laddas in i den nedersta apparaten. Lite gammastrålning läcker ut ur den översta luckan när mina 90-talsprylar förvandlas till plasma och sammanfogas till nya atomer enligt den matris som laddats hem från URLen jag matat in. Om jag vågar kan jag ställa mig på huk och titta in i den nedersta luckan och se hur min nya Nintendo DSi formas ur den dimma av fria nya molekyler som yr ner från den översta maskinen. 2000 kronor dras från mitt Mastercard.

Hur många år behöver jag vänta på det här tror ni?

En dröm

I natt hade jag en dröm som säkert påverkades av att jag fick gå upp säkert fyra gånger och ta hand om katter som tydligen hade ett hårbolls-race, kring midnatt.

Drömmen börjar med att det läcker vatten överallt i huset. Det börjar längs murstocken och tillslut läcker det från elementen. Kallt vatten av någon anledning. Jag börjar, i en trasig morgonrock, försöka fixa läckan, och under tiden märker jag att jag råkat bygga in en tänd lysrörsarmatur (!) i väggen i köket. Ute i den svarta natten har en häst flytt från sitt hägn och 3z ringer sina föräldrar som av någon anledning stormar in i vårt hus och går omkring med en massa andra okända människor i en liten tour genom rummen samtidigt som de pekar ut för mig var jag måste torka upp vattnet och var det finns vattenskador.

Hästen, som var 3z systers häst Tindra, har gått med i en grupp djur som flytt från samhället och gått på luffen och bildat ett slags kriminellt kollektiv. Vi försöker jaga ikapp djuren, mitt i det kolsvarta sörjiga vårslasket. Det finns flera olika tamdjur bland kollektivet, bland annat en irländsk setter som fött en massa valpar som fastnat i dess långa rödbruna hår. Valparna skäller och mår bra. De har vuxit och har öppnat ögonen och ser sig omkring nyfiket på världen.

Här börjar drömmen spåra ur, och jag drömmer samma sak om och om igen i olika variationer. Jag har alltid kontroll över vissa av mina handlingar, men det är som att det finns en räls som min hjärna vill följa, och jag försöker spåra ur den genom att göra för mycket själv.

Den irländska settern har sprungit vidare och ersatts av en birgus latro, en kokoskrabba, ett horribelt monster stort som en mänsklig överkropp. I min dröm är den lite mer lik en vanlig svensk signalkräfta, men är fortfarande ganska stor och fult osymmetrisk. I drömmen signalerar den ohälsa och fara genom sin osymmetriska kropp och sin enorma fulhet och skrämmer mig till panik. Krabban/kräftan hänger från en vägskylt i Gagnef, när man svänger upp från riksvägen, i korsningen mellan vägen till 3m och den till Dooria.

Den hänger alltså under en smutsig blå vägskylt, med klorna neråt, bakdelen är fäst i skylten med någonslags kropps-eget lim som den utsöndrat. Ur en öppning på toppen kryper små krabb-yngel ut och biter sig instinktivt fast i krabbans långa missformade ben. De växer fast i benen och gör att krabban inte kan röra sig och både barnen och krabban lider otroligt. Det ser man i krabbans svarta ögon.

S303, en vän, har anslutit sig på jakten på det vilda djurkollektivet och står bredvid mig och ser inte lika rädd ut som jag är för krabban, även fast den sitter fast i en vägskylt. Jag säger i min vishet att det bästa för krabban och dess avkomma vore ju att få sluta lida och bara dö snabbt.

S303 kommer springande, han har stampat sönder krabban och krabbans barn och han gråter våldsamt och slår omkring sig med armarna, jag försöker fånga honom och trösta honom med en kram men han, och följaktligen jag, springer genom en hamburgerresturang som är byggd kring en stor idrottsarena, och folk tittar på oss. Vi är påväg fram till ett bord där en grupp asiatiska tv-jurymedlemmar sitter och tittar bistert på oss. De går igenom dagens händelser från det läckande vattnet fram till krabbstampandet och dömer oss hårt.



Jag ser flera anledningar till att jag drömde som jag gjorde. "Luffen"-delen måste vara en grej jag såg om Tomas Bodström på tv igår, om släktforskning. Han hade en släkting som varit luffare. Det var även med en stor irländsk setter med långt hår i programmet.

Det läckande vattnet är garanterat med för att jag promenerade igår och tänkte på taket och vatten.

Födslotemat kommer garanterat från en diskussion jag hade med en kär vän som är psykologistuderande. Han citerade Samuel Becketts "i väntan på Godot":

Kvinnan föder gränsle
över en grav
Det glänser till av ljus
ett kort ögonblick
innan det blir natt igen


------------
En intressant iakttagelse är att kokoskrabban, när den nyper en människa med sina enormt starka klor, blir så rädd att den inte vågar släppa taget. Ett trick folk i Indonesien lärt sig är att när detta händer kittla krabban lite lätt på den mjuka magen med typ en gren eller ett grässtrå. Då blir den kittlig och släpper taget.
Gulligt. Jag vill träffa en kokoskrabba, fast på lite säkert avstånd.